Tillbaka

BLOGG: Bokhandelsfeminism

2017-09-26
Transit av Rachel Cusk var den första boken av en kvinnlig författare som Julia Gillberg köpte för en Jane Austen-tia.
Foto: Julia Gillberg

Det är september i bokhandeln, och jag tänker på feminism. Det har, som i så många fall, med Jane Austen att göra. För vad ser ni framför er när jag säger Jane Austen? Den nya tiopundssedeln såklart! 

Det är fyra år sedan The Bank of England meddelade att Elizabeth Fry på fempundssedeln skulle bytas ut mot Winston Churchill, vilket innebar att fyra av fyra brittiska sedlar år 2017 skulle prydas av män (drottningen borträknad). Aktivisten och journalisten Caroline Criado-Perez gick dock till motattack, och lyckades med 35 000 namnunderskrifter i ryggen få banken att tänka om. Dessvärre innebar hennes förslag att låta Jane Austen ersätta Charles Darwin på tiopundssedeln även att hon fick motta cirka 50 hot om mord och våldtäkt i timmen det första dygnet efter att hon vunnit kampanjen.


(I TIMMEN. Oavsett vad man tycker om Austen känns det som en lite överdriven reaktion att hota med att våldta någons barn ((ett tweet postat av signaturen @n1k_nak den 26 juli 2013)). En behöver ju inte LÄSA Austen bara för att hon nu finns i plånboken. Dessutom går det ju alltid att trösta sig med drottningen på framsidan, som visserligen också är en kvinna, men som i alla fall inte skriver böcker.)


Skämt å sido. Den nya sedeln hade premiär den 14 september och har sedan dess så sakteliga börjat strömma in i bokhandeln. Kanske är det för att jag befinner mig just i bokhandelsmiljö, och för att det hela (obegripligt nog) skapat så stor debatt, men det är verkligen en grej. Flera kunder har vrålat högt av glädje när deras växel bestått av den nya tiopundsklenoden. Andra har stolt kommit och tagit kort på den första boken (av en kvinnlig författare) de köpt för sin första Jane Austen-sedel – en twitterkampanj initierad av The Women’s Prize for Fiction.

Och jag fattar varför. Representation har betydelse. Criado-Perez upplevelser de senaste åren bekräftar det, liksom de många män som helt ogenerat skakat på huvudet åt böcker jag rekommenderat med orden ”no offence, but I don’t read books by women.”    

No offence?


Saker och ting håller dock på att förändras. Häromdagen kom en man i trettioårsåldern in klädd i träningskläder och med en cigarett bakom örat för att köpa en bok om fotboll. Vid kassan fick han syn på den lilla boken We should all be feminists av Chimamanda Ngozi Adichie. ”She’s the chick who wrote that halfayellowsun innit?” sa han och plockade upp boken. ”Bloody great book that.” Han testade bokens vikt i handen och höll upp den framför bröstfickan. ”Will fit in my pocket innit?”, fortsatte han. ”I think I’ll have that thanks.”
En av mina topp fem merförsäljningsupplevelser all-time, helt klart.