Tillbaka

BLOGG: Jul i London

2018-01-04
Foto: Julia Gillberg

Tiden efter jul borde vara optimal för läsning – ändå blir den sällan det.

I år fick SvB:s Julia Gillberg dock oanad hjälp med att göra mellandagarna till den läshögtid de borde vara.

Har ni fått något läst över julen? I mitt huvud är dagarna mellan jul och nyår en riktig lästid men gud vet var jag har fått den idén ifrån. Det skiljer sig väl åt från person till person men mellan julstress, familjefirande, utekvällar med gamla vänner och nyårsafton har i alla fall jag väldigt sällan ro att sätta mig ner med en bok.

Denna jul har dock sett lite annorlunda ut. För första gången firade jag nämligen här i London, vilket var en spännande upplevelse av flera anledningar. Inte bara köpte jag min första julgran och har haft hela familjen på besök – jag har även sett en helt nya sida av staden där jag bott i snart fem år sammantaget.

Som ni kanske vet bor det nästan lika många människor i London som i hela Sverige. Det var därför extra chockerande att betrakta före- och eftereffekten – hur gatorna avfolkades från den ena dagen till den andra. Den 24:e var det packat med julshoppare och julmarknadsbesökare och fullsatt på alla pubar. Den 25:e och 26:e var det ödsligare än jag någonsin sett det. Som de obotliga svenskar vi är firade vi traditionsenligt på julafton. Efter middagen den 25:e kände jag och mina bröder oss därför ganska sugna på att lämna lägenhetens intensiva julmys för att ge oss i kast med den årliga juldagsfyllan. Det fanns dock ett problem – inte en endaste pub på min gata var öppen. Efter lite googlande insåg vi att det även gällde resten av pubarna i södra London – och i norra, och i östra, och i västra. ”I have never known anywhere to be open after 8 pm on Christmas Day”, skrev en vän som svar på mitt desperata meddelande. ”You might as well give up”. Och så var det med det. Den 26:e tog jag och syskonen tre bussar (eftersom tunnelbanan inte gick) till Shoreditch för att äta lunch, och trots att några få ställen var öppna har jag aldrig upplevt staden så tom. Det bokstavligen ekade på Liverpool Street Station.

Vilket leder mig tillbaka till det här med julläsning. Efter att familjen gett sig av fanns det nämligen inte mycket annat att göra – med tanke på den allmänna utrymningen – än att läsa. Passande nog visade sig den utvalda jullektyren vara en Londonberättelse – Matt Haigs How to Stop Time. Känner ni till Matt Haig? Jag älskade hans humoristiska och träffsäkra memoar om psykisk ohälsa men har inte läst någon av hans tidigare romaner (eller barnböcker). I denna senaste superbästsäljare lär vi känna historieläraren Tom Hazard; en man med en hemlighet. Trots att Tom ser ut som 40 är han nämligen över 400 år gammal: till följd av ett ovanligt syndrom åldras han bara något år vart tionde år.

Romanen faller typiskt in under kategorin ”light reading” – handling prioriteras över språklig elegans och Haig har en tendens att hamra in samma information igen och igen – men om man har överseende med sådant är How to Stop Time onekligen en charmig berättelse. Där ryms spännande kuriosa om Londons historia, intressanta reflektioner om tid och livets mening samt en övertygande kärlekshistoria som för tankarna till The Time Traveler’s Wife. En alldeles lagom trevlig julbok med andra ord.

Nu vill jag höra. Vad har ni läst i jul?