Tillbaka

BLOGG: Nobelpriset etc.

2017-10-12
Foto: Julia Gillberg

Första gången jag i vuxen ålder missade att Nobelpriset i litteratur hade delats ut var första året jag jobbade i bokhandel i Storbritannien. 

Jag blev påmind om det när jag plockade upp tidningen någon dag senare, och det påtalades såklart i butiken kort därefter. Ändå kände jag mig bestört. Hur kunde jag ha missat själva uppläsandet; själva ceremonin?!

Jag tänkte på det igen när jag packade upp pocketutgåvan av J M Coetzees senaste bok The Schooldays of Jesus, vars framsida pryddes av orden ”winner of the Booker Prize”. Ehh, Coetzee vann faktiskt Nobelpriset 2003, sa jag med (illa dolt) svenskt högmod till en kollega. Det är ju mycket mer prestigefullt! ”The publisher’s choice is actually not that strange”, blev hennes svar. ”People are a bit scared of the Nobel Prize, you know?”

Till viss del stämmer det kanske i Sverige också. Att Nobelpriset skulle ha en avskräckande effekt är nog en överdrift, men priset  är ju samtidigt ingen garanti för en försäljningssuccé. Effekterna av Alice Munros vinst går inte riktigt att jämföra med Elfride Jelineks osv. Även om priset i år gick till en engelsman (en till!), och dessutom till en mycket välläst sådan (vi hade typ ALL hans backlist i lager), tog det ändå hela två timmar innan jag sålde min första Ishiguro här i London. Och då för att jag, som till mina kollegors förvåning hade livestreamat Sara Danius bakom kassan, glatt pekade ut Nobelvinsten för kunden i fråga.

 Jag menar inte att Nobelpriset i litteratur inte påverkar försäljningen i Londons bokhandlar. Det gör det. Och Ishiguros böcker HAR sålt mängder de senaste dagarna. Men det är på en mindre skala än i den svenska bokhandeln. Och det blåser över snabbare. Lovorden har haglat över Svenska Akademins senaste val i engelsk media, och just eftersom Ishiguro är så välkänd kommer hypen antagligen hålla i sig. Jag minns dock 2011, då Tomas Tranströmer tog hem priset. Frågorna jag fick om hans böcker den första månaden gick att räkna på fingrarna, vartefter det saktade ned ytterligare och vid juletid stod försäljningen nästan helt stilla. Det ska sägas att framsidan till den brittiska utgåvan av Tranströmers New Collected Poems knappast underlättade mina tappra säljförsök...

Samtidigt finns det författare som gått i helt motsatt riktning. Svetlana Aleksijevitj hade bara ett fåtal titlar översatta till engelska när hon vann 2015, och uppståndelsen var inte särskilt stor bland mina brittiska arbetskamrater. Året därpå kom dock det lilla förlaget Fitzcarraldo Editions ut med en fantastiskt snygg volym av Second Hand Time, och Penguin har följt efter med två minst lika lyxigt paketerade titlar. Resultatet är att The Unwomanly Face of War är en av våra non-fiction-bästsäljare den här hösten. Två år senare, men minst lika bra för det.