Tillbaka

GÄSTBLOGG: Gå på känslan

2017-02-13
Foto: Privat

Hur vet man vilka titlar som har tillräckligt potential att nå ut? Det handlar Sofia Ejhedens nya blogginlägg om.

Med bara en månad kvar till London Book Fair börjar manushögen redan växa till sig ordentligt. (Ha! Som om jag någonsin är i fas med manusläsningen?!) Men just detta – manusläsningen och urvalsprocessen – är, och kommer nog alltid att vara, det roligaste med mitt jobb. Framför allt de där stunderna när man läser ett manus som redan inledningsvis känns oerhört lovande, och som man fortsätter att läsa med stor tillförsikt (kom igen nu, manuset, fortsätt att vara lika bra rakt igenom!) – och den stora glädjen när det visar sig vara det.

Det kommer knappast som någon överraskning att jag själv befinner mig mitt i målgruppen för Lavender Lits titlar. Därför har det alltid varit viktigt för mig att bara ge ut böcker som jag själv tycker är fullständigt fantastiska. En klok förläggare sa en gång: ”Lita på ditt eget omdöme. Om du tycker att en bok är bra tycker förmodligen fler att den är det.” Det försöker jag påminna mig själv om ibland. För det är inte alltid lätt att välja vilka böcker som ska ges ut, hur bra de än är. Kommer tillräckligt många att vilja läsa dem? Har de potential att tränga igenom bruset?

Det som oftast får mig att falla för en bok är känslan den ger mig. Det kan vara sättet den är skriven på, en smart och kul berättarröst, en kärlekshistoria som gör mig varm inombords eller älskvärda karaktärer som man bryr sig om. Fast helst en kombination av alla dessa ingredienser. Jag gillar också att bli överraskad – oväntade vändningar och otillförlitliga berättare är stora favoriter, liksom igenkänningsfaktorer och fina vänskaps- och familjerelationer. Överhuvudtaget vill jag känna mycket när jag läser.

Så jag fortsätter att plöja mig igenom manushögen som aldrig krymper: läser en sida här, femtio sidor där, kändes sådär, går vidare, skummar början, mitten och slutet, en solid trea – igen, tills något plötsligt fängslar mig så totalt att jag efteråt känner mig alldeles omruskad i min läsfåtölj.