Tillbaka

GÄSTBLOGG: Grafisk jurism och originalitet?

2017-05-22

Jag satt i en paneldebatt om upphovsrätt härom kvällen. Frågan som debatterades var om grafisk formgivning skulle kunna likställas med annat skapande som är skyddat av upphovsrätten så som bild, text och musik.

En kort musikslinga som är en signal för ett program i radio eller tv betingar pengar till skaparen varje gång den spelas. Den visuella vinjetten till samma program, en minst lika viktig signal, ger ingen ersättning. Musikmakaren får alltså stimpengar varje gång slingan hörs, men formgivaren som gjort loggan får det inte. Musik är upphovsrättsligt skyddat, grafisk form är det inte.

Det vi i panelen, tre kreatörer från designbyrå, typsnittsdesignbyrå och förlag, skulle debattera med en advokat, en forskare i immaterialrätt och vd:n för finska motsvarigheten till Svenska tecknare, var om grafisk design inte borde likställas med annat skapande som redan är upphovsrättsligt skyddat.
Tidigare i veckan hade jag lyssnat på jurister som både ingående och entusiastiskt vände och vred på upphovsrätten, ur alla möjliga vinklar. Men trots fyra timmars juridisk duvning går jag fortfarande och grubblar över juridiska begrepp. Vad betyder verkshöjd? Vad är originalitet?

Juridiken skiljer på dessa begrepp vid bedömningen om en produkt (eller tjänst) kan betinga upphovsrättsligt skydd. Jag vet nu att »verkshöjd« är ett föråldrat begrepp. Idag pratar juridiken istället om en produkts originalitet, som grund för skyddet.

Vad betyder då originalitet för mig som skapare? Vad anses vara originellt nog för att kunna skyddas?
En logga är det definitivt, och företaget jag gör loggan till kan få köpa loss rätten att använda loggan i några år, eller i all evighet, om jag skulle vilja det. Däremot äger jag fortfarande den ideella rätten till logotypen, vilket bland annat innebär att företaget inte får ändra på loggan utan min tillåtelse. Men tv-vinjetten då? Och hur är det med bokomslag?
Bilden på omslaget är skyddad av upphovsrätten, oavsett om det är ett fotografi eller en illustration. Typsnittet likaså. De flesta vet att det är olagligt att skicka över typsnitt till andra användare, precis som det är olagligt att sprida filmer andra skapat över nätet. Men när är ett rent typografiskt omslag originellt nog för att klassas som ett upphovsrättsligt skyddat verk? Det är verkligen inte en lätt fråga.

Jag tänker på omslag som jag gjort – vilka är originella nog? Alla? Hur är det med de typografiska där jag ”bara“ valt ett typsnitt och lagt det på en färgad botten? Vem ska avgöra om de är tillräckligt originella för att kunna få skydd? Kvalitetsnivån får inte användas i bedömningen, säger juristen.

Nu när alla dessutom har verktygen, det vill säga har tillgång till typsnitt i sina datorer, betyder det då att vem som helst kan skapa grafisk form, och att det därför inte kan skyddas upphovsrättsligt? Grafisk design behöver ju inte utföras av en »tränad« hand. Roberto Bolanos tunga 2666 är till exempel ett omslag som jag gjort direkt i datorn. Har det inte originalitet nog, kan vem som helst göra en kopia?
Att alla har verktygen håller inte som argument. Alla kan inte måla som Lars Lerin bara för att de får en låda med akvarellfärger. Omslaget till 2666 borde alltså vara ett upphovsrättsligt skyddat verk.

Men hur är det med ett betydligt »enklare« omslag som Svensk poesi, en svart text på en himmelsblå botten? Även där har jag med mina år av erfarenhet och träning satt ihop bokstäver och kombinerat de med färg, fast det inte ser lika avancerat ut som 2666. Det är ju »bara lite text på en färgplatta«. Är det mindre skyddsvärt än 2666 där texten så tydligt har gjorts till en bild?
För Svensk poesi har jag tecknat typsnittet, alltså har jag upphovsrätt, för typsnittet. Men är omslaget originellt nog? Om någon annan hade gjort det och köpt in mitt typsnitt för ändamålet, hade hen då skapat ett verk som kan skyddas?

Kameran är ett verktyg på samma nivå som datorn, det som kommer ur den är inte heller ett handens verk, men det har upphovsrättsligt skydd, om resultatet är tillräckligt originellt. Men hur avgörs det? Och kan vem som helst som fotograferar hävda sin upphovsrätt? En sak är iallafall helt säker, för att uppnå upphovsrättsligt skydd måste verket vara skapat av en människa. Det har prövats i rätten(!). Apan Naruto tog en selfie som blev viral – en djurrättsorganisation påstod att människan hade kränkt apans upphovsrätt genom att sprida bilden. Men den gubben gick inte. Inte heller apan Peter från Borås djurpark vars målningar ställdes ut på ett Göteborgsgalleri hade upphovsrätt till sina bilder. De såldes både snabbt och dyrt.

Trots de fantastiskt pedagogiska och insatta juristerna jag lyssnat på under veckan – tack för ert tålamod – har jag nu fler frågor än svar. Jag är också övertygad om att grafisk formgivning kommer att få upphovsrättsligt skydd, frågan är bara när. Och grafisk jurism, det finns väl inget som heter så? Nej, just det. Jag myntade begreppet alldeles nyss – och det är originellt – ©ninaulmaja. Skyddat?