Tillbaka

GÄSTBLOGG: När det pirrar i armarna

2017-03-03
Foto: Olle Enqvist

När jag skulle skriva för SvB sa min kollega Tess: ”Skriv om hur du hittar en författare. Hur det går till och vad det är som är avgörande i slutändan.”

 Jag önskar att jag kunde ge ett konkret svar på detta, men som ni säkert känner igen. Det är en känsla man får. För mig handlar det inte bara om att dras in i handlingen, att uppskatta språket. Det måste pirra i armarna och ila över tinningarna – då vet jag att det är spännande.

Agenter läser böcker aningen annorlunda än resten av bokvärlden – vi måste veta om boken kan resa. Med det menar vi om den har säljpotential utomlands. Boken får inte vara för svensk med för många svenska kulturella referenser. Den får inte heller vara för utländsk. Låt oss titta lite närmre på deckare, då förutsättningarna ändras beroende på genre. Allt för att göra det lite mer komplicerat. Vad är då för utländskt? En vanlig missuppfattning är till exempel att om handlingen utspelar sig lite i Sverige och resten runt om i världen så ökar den utländska potentialen. Det är generellt fel, naturligtvis finns alltid undantagen, men för det mesta är det fel. Den utländska marknaden vill läsa om oss, den svenska kulturen, miljön och alla våra hundratals fikastunder. Varje år dansar vi i foppatofflor runt en lövbeklädd fallossymbol, vi har fjäll, skogar och vidsträckta fält, vi har vår underbara fika med en klassisk kanelbulle och kaffe, och mammas köttbullar. Det är när denna idyll möter det mörka som det blir riktigt intressant. Vad som är den perfekta kombinationen får varje författare själv bedöma, men jag är överlycklig när de träffar rätt.

För bara ett par veckor sedan hittade jag ett sådant manus. Som vanligt ligger det en hög med manus som tittar på mig med förebrående ögon och väntar på att bli lästa. Min kollega Sarah rekommenderade mig att titta på manuset med det enkla namnet Emma. Jag började läsa och plötsligt försvann jag in i bokens värld med pirrande armar och ilande tinningar. Det är nu det blir bråttom – tänk om någon annan hinner före mig. Snabbt gäller det att få tag på författaren och börja diskutera, fixa kontrakt och göra upp en framtidsplan.

Det är en otrolig kick att hitta författare och manus man vill arbeta med. Det är ren och skär lycka och nu är det bara att ta ett djupt andetag, kasta sig över stupet och hoppas att publiken och bokvärlden håller med mig.

Det är nu dags för mig att lämna över facklan till nästa bloggar och I bid you adieu. Innan jag lämnar er vill jag däremot att ni tar med er dessa visdomsorden: Kom ihåg att varje dag ska innehålla minst en rebellisk handling. Lina Out!