"Låt författaren och förläggaren dela ansvaret"

I den nya Yttrandefrihetsgrundlagen bör ansvaret för innehållet i en bok delas mellan författare och förlag. Ingen författare behöver känna sig omyndigförklarad och förläggaren får ta ett ansvar som i själva verket stärker författarens position. Att ha förläggaren med förlagets styrka och anseende som jämlik partner i ansvarsfrågan borde få författaren att våga mera, inte mindre."Nytt förslag hotar författarnas frihet." Detta var den stora rubriken på omslaget till DN:s kulturdel i torsdags (10 februari 2011).

I Yttrandefrihetskommitténs förslag till ny yttrandefrihetsgrundlag – där remisstiden går ut om en vecka – kan man läsa: "Författarens ansvar för en bok försvinner. Ansvarig blir i stället utgivaren." Detta är tvärtemot den nuvarande rådande ordningen. I ett förtalsmål kring innehållet i en bok har författaren hela det straffrättsliga ansvaret i dag. Förlaget är befriat från ansvar.

"Får inte författaren stå för sina egna ord, utan förlaget, skulle det påverka utgivningen. Det skulle bland annat kunna innebära att förlagen utvecklar självcensur", fruktar Kristina Ahlinder, vd för Svenska förläggareföreningen i DN.

"Ett förlag ska inte vara någon förmyndare", fastslår författaren Maja Lundgren för egen del. Och bokförläggaren Kristoffer Lind, vars förlag Lind & Co utgivit höstens snackis, Den motvillige monarken, bekänner: "I en situation där jag ansvarar för texten hade jag fått stryka och skriva om." Han fruktar också förslaget från Yttrandefrihetskommittén skulle leda till en mycket mer förläggarstyrd och försiktig utgivning.

Denna fråga måste allsidigt diskuteras. Märkligt att debatten kommer igång så sent, eftersom remisstiden går ut om drygt en vecka. Men – jag tror att förhågorna är våldsamt överdrivna.

Förläggare som i första hand är köpmän skulle sannolikt sky den tänkta nyordningen med förläggaren som ansvarig för bokens innehåll. Förläggare som i första hand vill "tjäna kulturen och yttrandefriheten" borde välkomna chansen att få ta ansvar för innehållet i de böcker de utger.

Skulle förläggarna bli "ansvariga utgivare" (som inom pressen) skulle detta förvisso skaka om rejält i förlagsbranschen. Men det skulle inte minska mångfalden. Och det skulle inte minska yttrandefriheten.

Men – modiga författare skulle överge de fega förlagen och söka sig till de modiga förlagen. Förlag med ambitionen att med sina böcker åstadkomma ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning i vilket ämne som helst. Om Kristoffer Lind skulle kräva omfattande strykningar och omarbetningar i Den motvillige monarken, skulle författaren Thomas Sjöberg givetvis vända sig till ett annat förlag, som inte skulle kräva strykningar – utan publicera boken i det skick som den är publicerad i dag.

Skulle förläggarna vara fegare än författarna? Skulle förläggarna vara fegare än dagspressens ansvarige utgivare? En absurd tanke. Kanske somliga, men säkert inte de flesta. Och skulle feghetens våta vante lägga sig över vissa förläggare och förlag skulle nya uppstå, som förenar kvalitet och mod, yttrandefrihet och mångfald, i sin utgivning.

Själv hamnar jag i en tredje ståndpunkt. Mitt förslag är att ansvaret för innehållet i en bok delas mellan författare och förlag. Ingen författare behöver känna sig omyndigförklarad och förläggaren får ta ett ansvar som i själva verket stärker författarens position. Att ha förläggaren med förlagets styrka och anseende som jämlik partner i ansvarsfrågan borde få författaren att våga mera, inte mindre.

I en utgiven bok står ofta både författarens och förlagets namn efter "copyright" på bokens kolofonsida. Ekonomiskt blir "Piratförlagsmodellen" allt vanligare, med delad vinst mellan författare och förläggare, sedan alla kostnader är tagna.

Det är i konsekvensens namn lika rimligt att det juridiska ansvaret för innehållet i en bok delas mellan författaren och förläggaren.

Karl Beijbom

Bokförläggare, Beijbom Books