Sommarens Böcker 2017 Barn & Ung Annika Meijer

Jag har en förkärlek för fina pennor och vackra papper. Det har jag alltid haft och kommer nog alltid att ha. Jag vet inte i hur många städer, i hur många länder, jag har tvingat med mig mitt resesällskap in i små välordnade butiker för att titta på blyertspennor, anteckningsböcker och kuvert i udda format. Tittat, bläddrat, dragit in doften av papper och damm, doften av berättelser som ännu inte tagit form, av fantasier som ännu inte blivit mer än just fantasier. Vägt en penna i handen, känt tyngden och kollat hur den balanserar i tumvecket. Är den perfekt för ett åttasidigt brev till en vän jag inte hört ifrån på länge? Är färgen tillräckligt behaglig för deckar-korret som väntar där hemma? Tänkt, planerat, kanske till och med köpt något, för att sedan, kanske redan under lunchen, packa upp mina inköp, smeka ytan lite lätt innan jag varsamt stoppat ner allt i påsen igen. Hur jag, när jag kommit hem, arrangerat böcker och block på kontoret, drömt och tänkt: »En dag, när jag har fått iväg allt annat till tryck, ska jag fylla den där duvblå med något vettigt.« Men där någonstans har det sedan tagit stopp. Jag har ju en sådan vansinnigt ful handstil …