När jag och min syster ännu var flickor var vi De Faderslösa. Vi växte upp i utkanten av staden. Så långt ögat kunde nå fanns bara ökenrosor, malakit, döttrar och mödrar. Vi rörde oss som ormar i sängen och det som låg intill våra fötter var redan borta. Rummet var nedsläckt och vi sträckte oss inte efter någon. Det var sommar, senare känt som Depressionens Årstid.
