Det är en tyst aktivitet att sitta och skriva. En introvert aktivitet, även om det finns extroverta personer som också ägnar sig åt det. Det rör sig för fullt inuti en själv, ens inre vidgas till nya rum, längs tankens banor far pulser av bilder och ljud. Ljud så höga att de borde höras ut, skrämma slag på ens katt eller grannar, men ingenting hörs. Visst färdas berättelsen genom tangentknatter men de ljuden är bara farkoster. Själva bygget är alldeles tyst.
