Ord fyllda av ljusa skratt

En liten pojke sa en gång till mig ”man kan se nästan hela världen i en enda bubbla, Ina”. Han stod med utsträckta armar mitt i ett regn av såpbubblor, som jag, den dyrkande mostern, blåste ut över trädgården. Lillasystern sprang hit och dit och försökte fånga alla i ett enda virrvarr av armar och ben, men han bara stod där, stilla. Så väldigt klok han är, tänkte jag då och tycker det än. Som när en arg kusin satt och drog i hans nya leksak och han till slut släppte den med orden ”det blir mycket roligare om man delar med sig”. Så rätt han har.Jag delar gärna med mig av mina ord till den som vill läsa. Det har jag alltid gjort. Några av dem blev till en bok om den rödhårige spinken Kurt och den beige, medelålders August. Två figurer som bara fanns där, klara i tankarna redan från början.Visst blev de lite vinda och sneda, som människor är mest, men deras livsglädje rådde inte ens jag på. Och fast jag har gjort dem själv förvånas jag över hur starka de är, hur klart deras gestalter lyser.En vän berättade att hon sett den verklige Kurt på en pub i Landskrona. Han satt där, mager och vacker, uttråkad på en stol och väntade medan de vuxna pratade och drack. Omgiven av stora rökmoln. Jag har inte sett honom själv ännu, men nog låter det som han.Och det finns en August på varje gata i stan, det är bara det att vi oftast inte lägger märke till honom. Titta dig omkring, så får du se. Kanske har ni mycket att tala om.Jag heter Katarina Danielsson och är 26 år. Jobbar som journalist och redigerare. Mina ord är varken många eller särskilt nya. Men de är fyllda av ljusa skratt och de är mina. Det kanske kan vara nog så viktigt.