Det våras för debutanter

Elefanter. Det saknas elefanter.

Visst, det är möjligt att Jan Guillou, Leif GW Persson och Jonas Gardell skulle tycka att det är magstarkt att jämföra dem med elefanter. Men det är dem jag tänker på.

När man blickar ut över vårens utgivning är det just avsaknaden av den typen av storsäljande svenska namn som är det mest iögonfallande.

Jämför man med den gångna hösten, som förutom den redan nämnda trion innefattade titlar av Camilla Läckberg, Åke Edwardson, Håkan Nesser och Jonas Jonasson, blir slutsatsen ännu tydligare:

Årets vår är knappast den starkaste i fråga om förhandstippade storsäljare.

Det finns undantag, det gör det alltid.

I Höstens Böcker fanns det endast en titel som innehöll sifferkombinationen 5:2. Sedan kom sommaren. Dieten exploderade och på flera förlag slet översättarna sitt hår för att snabbt få ut titlar på marknaden. I vår kommer mer än en handfull 5:2-titlar, flera skrivna av svenska författare. Bonnier Fakta ger ut hela tre böcker i ämnet.

Om kvällstidningarna fortsätter bygga lösnummerförsäljning på den omtalade dieten kan titlar som bygger på den säkert ge stark försäljning.

Översättningen av Stephen Kings Doctor Sleep kommer nog även den att locka en del läsare till att plocka fram plånboken. Doktor Sömn, som den så passande heter på svenska, är uppföljaren till hyllade The Shining från 1977.

Titeln gavs ut i september och blev snabbt etta på den amerikanska försäljningslistan. Den lyckades även slunga upp den 35 år gamla föregångaren till plats 25.

Att det är ont om förhandstippade storsäljare är också något som kan öppna för andra författare. Dem tycks det också vara bäddat för av en annan anledning. Säsongen tycks nämligen vara full av nya, oprövade kort. Antalet debutanter i vår är faktiskt det största sedan våren 2009. Hela 81 stycken.

Vid sidan om dem finns också namn som debuterar i genre snarare än på den litterära scenen. Punkdrottningen Kajsa Grytt ger till exempel ut sin första roman, Nio dagar, nio nätter.

Själv ser jag mest fram emot en rad fack- och reportageböcker. Hösten var lätt magisk i genren, med titlar som Spår och 438 dagar. Ett exempel är journalisten Paul Frigyes Norstedtstitel om Jan Guillou, Höjd över varje misstanke. Enligt förlagets annons tecknar Paul Frigyes en klarare bild av Jan Guillous kamp mot staten och relationen till kultur­eliten och journalistkåren.

Personligen är jag alltid intresserad av vad som händer när en granskare granskas.

Vem vet, kanske kommer Paul Frigyes så nära att man till och med kan få en bild av vad Jan Guillou tycker om att jämföras med en elefant.

Den som läser får svar.