Global och lokal

Vad händer med Bonniers?

Publicerad

Frågan ställdes av Booksellers chefredaktör Philip Jones till mig och SvB:s redaktionschef Niklas Strömberg under Londonmässan tidigare i år. Han informerade oss om att Bonnier Publishing, den engelskspråkiga grenen av Bonnier Books, numera är Storbritanniens fjärde största förlag, något jag då tyckte kändes så orimligt att jag trodde att jag hört fel. I mina ögon var det ett barnboksförlag det sällan talades om.

   Men det fick oss på redaktionen att börja tänka. Visst hade vi skrivit om väldigt många uppköp och prat om expansion under de senaste månaderna. Höll det på riktigt på att hända något med Bonniers internationella plan?

   I fokuset i det här numret berättar vår reporter Kalle Laxgård om Bonnier Books resa och deras planer för framtiden. De är inte blygsamma. I dag finns en tydlig gemensam riktning: uppåt, framåt.

   Även om Bonniers på ett sätt har varit på väg åt det här hållet i över 20 år är det inte konstigt att de accelererar nu. Bokmarknaden blir alltmer global och många förlag, stora som små, utnyttjar att den digitala revolutionen gjort det enklare att nå nya marknader.

   I framtiden bör man vara ultraglobal eller ultralokal. Informationsflödet gör att endast det riktigt stora, eller det som har med vår absoluta närhet att göra, kommer att synas. Bonniers ambition verkar vara både och. Företaget kommer naturligtvis att dra logistiska och rabattmässiga fördelar av sin expansion. Samtidigt har det varit tydligt med att det inte vill ge ut samma titlar på alla marknader. Man tror inte att läsarna är så likriktade. Det skiljer Bonniers från exempelvis HarperCollins, som uttalat satsar på att dundra ut sina författarskap i alla länder där förlaget har verksamhet.

   En synkroniserad global superlansering är även vad som gäller för den nya Millenniumboken.

   I Sverige föregicks den av att flera namnkunniga kulturpersonligheter gick ut och kritiserade beslutet att låta en författare ta över stafettpinnen efter Stieg Larsson.

   Inte så förvånande. Den sortens "dansa-på-graven-kritik" kommer alltid när det går att ana kommersiella intressen bakom viljan att spinna vidare på döda författares verk.

   Själv blir jag mest trött. Det är ju sannerligen inte första gången ett framgångsrikt författarskap tas över och får leva vidare. Ibland blir det mer lyckat och ibland mindre.

   När den här tidningen kommer ut har den nya Millenniumboken varit ut i handeln i ett dygn. Endast framtiden kan avgöra om detta blir ett av de lyckade eller ett av de misslyckade exemplen.  

Powered by Labrador CMS