Tillbaka

Camilla Läckberg – från inget till allt på tre år

2006-09-19
av Lasse Winkler
På tre år har Camilla Läckberg gått från inget till allt. Snabbare än någon annan i Sverige, undantaget Liza Marklund, har hon blivit en bästsäljande författare. Historien om hur det gick till bör studeras på framtida författarkurser och förlagsutbildningar. Inte för att den är märkvärdig men för att den är unik. Alla känner till hur man gör i teorin men det är få förunnat att få se det fungera i praktiken

1998 fick Camilla Läckberg en skrivarkurs i julklapp av sin man, mor och bror. Ordfront arrangerade en kurs med författaren Peter Gissy för att stimulera fler kvinnor att skriva deckare. Det var året då Liza Marklund debuterade med Sprängaren men i övrigt fanns det knappt några kvinnliga deckarförfattare i Sverige, åtminstone inga som sålde i några större upplagor.
1998 var Camilla Läckberg 24 år gammal.
Fyra år senare var hon färdig med sin första roman, Isprinsessan. I augusti 2002 skickade hon det färdiga manuset till tre förlag: Prisma, Tre Böcker och Warne förlag. Ett etablerat och två mindre förlag.
Efter bara fem dagar ringde Kjell Warne upp.
– Han presenterade sig och jag trodde att han bara ringde för att vara artig. För att berätta att manuset kommit fram. Men han hade läst det och ville ge ut boken.
Hon tackade ja direkt.
I det här läget var Camilla Läckberg mammaledig ekonom på Birka Energi. Tre dagar senare fick hon sitt första barn. Något senare, i samband med att Fortum köpte Birka Energi, blev hon av med jobbet.
Det var ett tecken, om hon får säga det själv.
Camilla Läckberg valde Warne för att hon trodde att ett litet förlag skulle fokusera hårdare på att lansera hennes bok än vad ett stort skulle göra. Och ett västkustförlag skulle känna lite extra för en roman som utspelade sig på västkusten, i Fjällbacka där hon växt upp.

Dessa antaganden visade sig stämma och Kjell Warne gav ut Isprinsessan i april 2003. Den trycktes i 3 000 exemplar.
Boken fick hyfsade recensioner i lokala medier, även om en del påpek­ade att den var dåligt korrekturläst. Och den sålde någonstans runt 1 500 exemplar.
Då satte sig Camilla Läckberg ner och summerade situationen. Hon höll på med bok nummer två, Predikanten, och insåg att det behövdes något mer för att komma dit hon ville.
Hon mindes en artikel ur Metro ett par år tidigare som handlade om litterära agenter men hon kände inte till någon, visste inte hur många eller vilka de var.
Så hon såg efter vem som sålde mest böcker vid den här tiden och vem den författaren hade som agent.
I maj 2003 fick Liza Marklunds agent Bengt Nordin ett mejl från Camilla Läckberg.
– Jag tänkte att jag skulle ta den agent som den bäst säljande författaren hade, börja där och sedan jobba mig neråt. Jag trodde inte att han tog debutanter men jag tog en chans.
Camilla Läckberg skickade också ett introduktionsbrev till Bengt Nordin. På en och en halv A4-sida tecknade hon bilden av sig själv och sina ambitioner. När Bengt Nordin i dag plockar fram brevet och läser högt ur det är det märkligt hur målmedveten den 28-åriga Camilla Läckberg låter. Hon är inte bara övertygad om att hon ska nå breda läsargrupper, hon är beredd att arbeta hårt vid sidan av själva skrivandet för att nå dit. Och, skriver hon: ”… Jag ser inget negativt i att bli en kommersiellt gångbar författare, utan det är en position jag målmedvetet strävar mot.”
– Det har lite med min ekonombakgrund att göra. Jag van att sätta upp mål för mig själv: huvudmål, delmål. Det är kanske ovanligt bland författare.
Den tredje juli 2003 skrev hon kontrakt med Bengt Nordin.
Det första han sa var att hon skulle byta förlag. Hon var tvungen att komma ut på ett förlag som kunde lansera henne nationellt.
Det var något som Camilla Läckberg redan själv räknat ut.
– Jag insåg att Isprinsessan sålt okej för att vara en debutant men det kunde jag inte leva på. 3 000 tryckta och sålda exemplar skulle inte räcka. Jag satte som mål att försörja mig och jag kvantifierade målsättningen i pengar. Vi hade redan skalat ner vår hushållsekonomi så den passade med min föräldrapenning. Så när jag räknade på vad jag skulle behöva för att försörja mig som författare så visste jag att det krävdes motsvarande föräldrapenning, 10 000 kronor i månaden efter skatt.
I förbifarten, strax före semestern, gjorde Bengt Nordin något som skulle ha kunnat få historien om Camilla Läckberg att ta en helt annan väg än den sedan gjorde. Han gav ett exemplar av Isprinsessan till Ordupplaget, Sigge Sigfridssons förlag som han delade lokal med vid den här tiden. Tanken var att de skulle läsa boken under sommaren för att eventuellt ge ut den som pocketbok.

Den 12:e augusti tackade Ordupplaget nej.
När semestern var slut började Bengt Nordin arbeta med Camilla Läckberg på allvar. Hans mål var att hitta ett förlag som ville lansera henne stort nationellt.
Han valde Forum, som han haft ett bra samarbete med sedan tidigare och som, inte minst viktigt, åren innan hade haft en extrem framgång med tre kvinnliga debutanter: Johanne Hildebrandt, Kajsa Ingemarsson och Elisabet Nemert. Han visste att de letade efter en svensk deckarförfattare som kunde sälja mycket böcker.
Och han visste att de inom Bonniersfären hade tillgång till alla de kanaler som behövdes: bokklubbar, pocketförlag, ljudboksförlag.
Den 28 augusti fick Forum Isprinsessan till läsning och några dagar senare fick de de första 100 sidorna ur Predikanten.
Den 10 september skrev Forum sitt första kontrakt med Camilla Läckberg.
Förskottet, som gällde Predikanten, var på 75 000 kronor.
Camilla Läckberg var på väg. Och Bengt Nordin var nöjd.
– Det var ett okej kontrakt. Tittar man på royaltynivån innebär det att förlaget trodde att de skulle kunna sälja minst 5 000 exemplar av boken.
På Forum var det marknadschefen Irene Westin Ahlgren och redaktionschefen Viveca Peterson som först tog beslutet att satsa på Camilla Läckberg.
Redan från början valde man att jobba tätt intill Bengt Nordin och Camilla Läckberg. Agenten och författaren har hela tiden varit med på Forums planeringsmöten, kommit med idéer och bedömt marknads­föringsplanerna. Det är ett förfarande som inte är särskilt vanligt i svensk förlagsverksamhet.
Dels hänger det mycket på hur man ser på agenter och hur väl man samarbetar, dels på författarens karaktär och självinsikt.
Man vill inte ha en sådan här sit­uation med en författare där förlaget och författaren inte delar målsättning eller inte har samma uppfattning om författarens möjligheter.
Forum hade skrivit kontrakt med Camilla Läckberg i mitten av september men mötte henne först på bokmässan det året. Irene Westin Ahlgren slogs direkt av hennes målmedvetenhet.
– Men hon var inte pushig och visade direkt intresse för de människor hon skulle arbeta med.
Forum bestämde sig för att prioritera Camilla Läckberg. Hon sågs som debutant, en lokalt utgiven bok i västsverige räknades inte. Hon skulle från början byggas upp för att bli förlagets ledande kvinnliga svenska deckarförfattare.
Det var dit Bengt Nordin ville.
– Jag kände det direkt på deras res­pons att de ville satsa på henne.
Irene Westin Ahlgren:
– Vi såg med en gång att det var ett författarskap med stor potential. Det fanns en stor chans att läsarna skulle känna igen sig i hennes sätt att blanda vardagen med kriminalgåtan. Och hon skrev klassisk spänningsroman i småstadsmiljö. De flesta svenskar har ett förflutet i småstäder inte alltför långt tillbaka i tiden.
Det sistnämnda inkluderar Irene Westin Ahlgren.
Forum började med att köpa loss rättigheterna till Isprinsessan från Warne förlag.
– Vi löste ut rätten till omslag och design som Warne lyckats bra med. Resten hade Bengt Nordin redan klar­at av.
Det inkluderade rätten till kartonnage och pocket som Kjell Warne motvilligt gav ifrån sig mot att han fick sälja slut sin originalupplaga på
3 000 exemplar innan de nya formaten kom ut. Det gjorde han under hösten.

I januari 2004 kom Isprinsessan i kartonnage som tillval i Bonniers bokklubbar, BBK (Bonniers Bokklubb) och Stora Familjebokklubben.
Irene Westin Ahlgren:
– Vi visste att om vi skulle lyckas med Predikanten, som skulle komma ut sommaren 2004, så var vi tvungna att använda Isprinsessan. Vi valde att ge ut den i kartonnage via bokklubbarna för att bygga upp en igenkänning. Bokklubbarna handlar ju inte bara om försäljning. De är bra kanal­er för direktmarknadsföring också. De som inte köpte boken läste i alla fall om henne i bokklubbstidningen.
Första upplagan på 6 000 exemplar tog snabbt slut. BBK tog sedan boken som superpremie, vilket krävde specialavtal med drastiskt sänkt författarroyalty. Normalt innebär ett bokklubbsavtal 25 procent mindre royalty per bok. Men den här boken såldes för 39 kronor. Ett erbjudande man fick om man valde huvudboken.
Det var ett pris som inte tillät många kronor till författaren men Bengt Nordin och Camilla Läckberg gick med på det. Det viktiga var att visa världen att Camilla Läckberg existerade. Det var ren marknadsföring.
Totalt sålde BBK omkring 17 000 exemplar och Familjebokklubben sålde ytterligare 2 500 exemplar. Samtidigt sålde man in en liten upplaga till bokhandeln.
Irene Westin Ahlgren:
– Vi hade ju inte så stora meriter från Warnes upplaga att sälja in den på. Kanske sålde vi totalt 1 500 exemplar den vägen under det första året om jag får gissa. Men syftet var framför allt att marknadsföra henne i bokhandeln.
Parallellt arbetade man med att få Månpocket att ge ut Isprinsessan. Det var inte helt lätt. Camilla Läckberg var en ny författare utan meriter. Trots allt tackade Månpocket till slut ja. Kartonnagets försäljningsframgång avgjorde troligen frågan. Men Månpocket vågade inte lita på omslaget som Forum arbetade med. Man gjorde ett eget.
I maj 2004 kom Isprinsessan ut i Månpocket. Förstaupplagan låg på 15 000 exemplar. En högst ordinär förstaupplaga för en svensk författare i Månpocket.
Men man fick trycka till flera gånger och det slutade med att Isprinsessan fick Silverpocket­priset för 30 000 sålda på efterföljande Pocketgala.

Forum hade bearbetat Bonniers bokklubbar för att få någon att ta Predikanten som huvudbok. Familjebokklubben nappade för sommarutgivning. Samtidigt påpekade Camilla Läckberg att en tidig sommarutgivning skulle gynna försäljningen på västkusten när folk hade semester. Så utgivningen, som var planerad till hösten. flyttades fram och boken släpptes den 30 juni. Innan dess hade Forum skickat ut läsexemplar till bokhandeln.
Sammanlagt sålde Predikanten i originalutgåva 20 000 exemplar det året, 12 000 av dem via bokklubbarna. Resten via bokhandeln. Varu­husen hade ännu inte upptäckt Camilla Läckberg. Predikanten sålde sammanlagt 242 exemplar i den försäljningskanalen.
Ännu var hon ingen ”pallförfattare”.
Men 2004 blev en total framgång för författaren, för agenten och för förlaget. Man hade fått ett bra mottagande i bokklubbar och bokhandel, stor exponering i medierna och nått de läsargrupper man föresatt sig.
De första utlandskontrakten signerades också relativt snabbt; Gyldendal i Norge köpte Predikanten, danska Peoples Press köpte Isprinsessan och Predikanten och de båda böckerna såldes också till ett tyskt förlag.
Del ett av strategin hade fungerat.
Då hade det gått ett knappt år sed­an Forum först valde att ge ut Camilla Läckberg.

Det finns ytterligare en aspekt av marknadsföringen av Camilla Läckberg som var av avgörande betydelse; lanseringen i medierna.
Irene Westin Ahlgren:
– Camilla är en sådan människa som går igenom i rutan. Hon är gen­uin. Vi ville att hon skulle arbeta med medierna så mycket hon orkade och så mycket som vi klarade av. Vi ville undvika klyschor som ”Sveriges nya deckardrottning”. Det fick andra gärna använda men vi ville föra fram henne som en person som läsarna kunde tycka om. Vi ville att de skulle ha ”det kunde vara jag”-känslan. Hon var grannflickan, småbarnsmamman som gav upp sin ekonomkarriär för att bli författare.
Det enda problemet Forum kunde förutse var att man skulle kunna riskera att slita ut författarskapet om man inte fick önskat genomslag.
– Vi vet att levnadsspannet är kort för en författare och hennes bok om man inte lyckas nå igenom mediebruset direkt.
Man valde att koncentrera sig på de månadsmagasin som köptes av merparten av de förväntade läsarna; Damernas Värld och Amelia med flera. Om författaren syntes där skulle det skapa igenkänning och sympati.
– Ja, att ”hon är som vi”. Det var alltså inte BLM och kulturtidskrifter vi syftade mot men de breda massmediala tidningarna. Och Camilla sa aldrig nej. Hon ställde alltid upp, även i mer relativt obetydliga sammanhang som till exempel Fem frågor och liknande.

År 2005 blev en kopia av lanseringen 2004 bara med andra titlar. Predikanten kom i kartonnage i januari, pocketen kom i maj och den nya rom­anen Stenhuggaren planerades för utgivning sommaren 2005.
Predikanten sålde i cirka 18 000 i kartonnage. Fortfarande var varuhusen kallsinniga, total såld upplaga; 256 ex.
Pocketversionen av Predikanten började sälja i maj och hade vid årets slut sålt platina, över 100 000 exemplar. Totalt blev det någonstans mellan 135 000–140 000 exemplar.
Den stora och hittills enda missräkningen kom när Familjebokklubben tackade nej till att ta den nya boken Stenhuggaren som huvudbok. Man tyckte inte att försäljningen av Predikanten hade gått tillräckligt bra.
Det var en motgång som kunde ha stoppat upp lanseringen. På Forum blev man lite nervösa. Skulle andra försäljningskanaler reagera likadant?
– Men det fanns en positiv sida med att Familjebokklubben inte tog Stenhuggaren. Då var den inte låst i ett embargo i ett antal månader utan de andra klubbarna kunde ta den som ett vanligt erbjudande. BBK tog den direkt. Familjebokklubben, som valde bort den som huvudbok, tog den som ett vanligt erbjudande. Totalt gav det en försäljning av cirka 10 000 exemplar den sommaren.
När Stenhuggaren inte blev huvudbok valde Forum att i stället lägga större fokus på bokhandeln. Man gjorde också fler så kallade prisaktiv­eringar i bokhandel, bokklubbar och medier. Man slöt ett avtal med Bokia som sålde 8 000 av Isprinsessan i kartonnage till sina Bokiabiblioteksmedlemmar för 29 kronor. Och man slöt ett avtal med Damernas Värld som gav ut Isprinsessan i pocket som sommarläsning vilket gav en specialupplaga på 145 000 exemplar. Allt för att få nya läsare. Samtidigt skickade man ut Camilla Läckberg på boksigneringar.
Irene Westin Ahlgren:
– Vi hade målsättningen att hålla henne aktuell som författare hela säsongen. Hon skulle inte plockas bort från de bästa podieplatserna i bokhandeln när höstens nyheter började komma. Vi ville få Stenhuggaren att leva över sommaren och fram till julhandeln. När våra säljare var ute påminde de hela tiden om Stenhuggaren. Hon låg på vår prioriterade lista, den med böcker man alltid påminner om. Fanns den inne? Behövde bokhandeln komplettera sin beställning?
– Och vi fortsatte att arbeta aktivt mot medierna så att hon syntes. Men där behövde vi inte göra lika mycket längre. Medierna var väldigt positiva till henne.

Hösten 2005 köpte SVT rättigheterna till de två första böckerna som kommer att spelas in vintern 2006–2007 och är planerade för visning hösten 2007.
Hösten 2005 började Camilla Läckberg också leva ett eget liv i medierna. Nu var det inte längre eller enbart i de sammanhang förlaget eftersträvade. Nu var det medierna och kändisvärlden som sökte upp Camilla Läckberg. De hade definierat henne som en som räknades.
Irene Westin Ahlgren:
– Hon började dyka upp på VIP-partyn, i vimmelreportage. Hon söktes upp av eventföretag och filmbolag som ville bjuda henne på sina tillställningar. På så sätt blev folk mer och mer påminda om henne. Inte minst de som följer nöjeslivet och massmediala tillställningar. Nu kallade man henne succéförfattaren eftersom hon syns på de här tillställningarna.
– Det har varit mycket filmpremiärer. Hon går inte på allt men hon går när hon kan. Dels tycker hon det är roligt, dels inser hon att det är en del av jobbet.
När året summerades hade Stenhuggaren sålt i nära 35 000 exemplar.
Steg två i strategin hade fungerat och Camilla Läckberg hade växt ut i alla kanaler; bokklubbarna, bokhandeln, varuhusen och inte minst i medierna.
Det manifesterades i att hennes förskott hade ökat och hon hade klättrat högst upp på royaltyskalan för pocketutgivning. Ovanför den officiella stegen över till den ickeofficiella listan där royaltyn avgörs från fall till fall.

När året börjar har Forum en författare som etablerat sig en bit under de allra bäst säljande i Sverige.
Återigen ges den senaste romanen, Stenhuggaren, ut i kartonnage i bokklubbarna under senvintern och följs av en pocketutgivning i maj. Varför ändra på ett vinnande mönster?
Skillnaden mot tidigare är att varu­husen nu har uppfattat att Camilla Läckberg har blivit en ”pallförfattare”. ICA och Åhléns beställer och säljer sammanlagt 15 000 exemplar av Stenhuggaren i kartonnage.
Den här vintern lämnade Camilla Läckberg ytterligare ett manus, Olycksfågeln, som planerades för utgivning sommaren 2006. Men till skillnad från året före har nu tre bokklubbar anmält intresse för att ta den nya romanen som huvudbok.
BBK vinner dragkampen. De är prestigebokklubben med de stora upplagorna. De kan i bästa fall sälja 60 000 – 70 000 exemplar av en titel.
Så Forum, som sedan hösten 2005 har en ny marknadschef, Sara Lindegren, efter att Irene Westin Ahlgren flyttats in i den centrala staben i Bonnierförlagen, bestämmer sig för att satsa ännu hårdare.
Man trycker en förstaupplaga på 100 000 exemplar. Och man bestämmer sig för att göra en fullskalig marknadsföringskampanj i bokhandel och varuhus och genomför ett större samarbete med Akademibokhandeln.
Dessutom tillämpar man vad man kallar gerillamarknadsföring och genomför en del jippon runt boken. Bland annat lägger man ut delar av bokens manus på offentliga platser i Stockholm. Upphittaren får, om han eller hon visar upp sitt manus på förlaget, ett signerat ex av Olycksfågeln.
Och man genomför en större mottagning på Café Opera för att fira den nya boken. Som marknadsföringsinstrument har det blivit synnerligen populärt i år men Läckbergs fest var en av de första. Och till skillnad från andra författares mer exklusiva upplägg går Camilla Läckbergs släppfest helt i glittrets och glamourens tecken. Tidningar som Hänt Nu! är inbjudna och såpaskådisar är extra välkomna.
Det är ett medvetet grepp från författaren och förlaget.
På planeringsmötet inför de här satsningarna sa förlaget till Bengt Nordin och Camilla Läckberg att man har målsättningen att sälja exakt 102 000 exemplar av Olycksfågeln.
På det svarade Bengt Nordin att om det lyckas ska han bjuda på en flottare middag.
I början av augusti i år tog han med sig ett knappt tiotal personer till restaurang Gondolen för en helkväll. Då var den insålda upplagan till bokklubbar, bokhandel, internetboklådor och varuhus uppe i 112 000 exemplar.

Ännu har Camilla Läckberg en bit kvar till den yppersta försäljnings­eliten; en Liza Marklund, en Jan Guillou, en Henning Mankell, en Håkan Nesser eller en Leif G W Persson. Men hon ligger strax bakom och ingen av de nämnda, undantaget Liza Marklund, har tagit sig till den positionen snabbare.
2006 kommer under alla förhållande att vara Camilla Läckbergs år. Hennes försäljning har formligen exploderat i år.
På SvB:s topplista över flest sålda böcker i september ockuperar hon platserna 1, 8, 9 och 28. Aldrig någonsin har en författare haft så många titlar på listan samtidigt.
Totalt har hennes böcker, räknat på alla format, sålts i exakt 967 500 exemplar.
Räknat på enbart 2006 har Forum skickat ut 488 500 volymer. Och det är innan årets stora försäljningsperiod ens har börjat.
Når hon allra högst upp? Upp till den handfull författare som spelar i en egen klass?
Det finns inget facit för hur man gör för att komma dit men Forum måste växla upp marknadsföringen ytterligare, vilket troligen sker i samband med att SVT börjar sända filmatiseringen av hennes två första böcker nästa höst. Och hajpen måste fortsätta. Medierna måste gilla henne så som man gillar de ovan nämnda författarna.
I dag har hon en position där hon annars inte kan göra något fel. Vill hon ha ett trebokskontrakt? Inga problem, det får hon. Högre förskott? Med tanke på försäljningssiffror och att kommande filmatiseringar i SVT kommer att lyfta intresset för henne ytterligare lär det inte heller vara några problem.
Men till sist blir det kvaliteten på manusen som avgör allt. Hon har knappast råd att skriva en mellanbok, inte ännu.
Hur det än går är Camilla Läckberg en levande askungesaga. Bengt Nordin har nyligen gjort en sammanräkning av hur mycket hon har fått och kommer att få för de fyra hittills skrivna böckerna. Om man räknar in alla kontrakt, svenska och utländska, och beräknar inkomsterna för kommande kartonnage och pocket av Olycksfågeln i nivå med tidigare kontrakt så hamnar summan på 13 miljoner kronor brutto.
Bengt Nordin:
– Hon har ett fantastiskt liv framför sig om hon orkar. Jag vet ingen som varit så ung när de lyckats slå igenom.

Camilla Läckberg har för länge sedan passerat den målsättning hon själv, agenten och förlaget startade med.
– Jag lever hela tiden med en overklighetskänsla. Det har gått så fort. Jag har två små barn, två och fyra år gamla, så jag lever i två helt skilda världar. Ena stunden kan jag stå på Pocketgalan och få pris, i andra stunden står jag hemma och byter blöjor. Det är svårt att ta in. Men det har gått bättre än jag någonsin drömt om. Det här fanns inte ens på kartan.
20 000 exemplar var min maxdröm.
Camilla Läckberg säger att hon de tre första åren aldrig tackade nej till någonting. Det senaste halvåret har inneburit att hon gjort något varenda dag; hållit föreläsningar, blivit intervjuad, blivit fotograferad eller funnits i en bokhandel. Först nu har hon börjat tacka nej till en del föredrag.
– Jag har ju sett på andra författarskap innan mitt att branschen förändrats starkt de senaste åren. Jag såg att författaren mer och mer blev sitt eget varumärke och jag bestämde mig för att jobba så hårt som möjligt, odla fram mig själv som varumärke och ta alla möjligheter till det som bjöds. Jag har gjort ett rejält fotarbete. Jag har arbetat häcken av mig för att stödja böckerna de här åren.
– Jag tänkte att om jag arbetar till räckligt mycket i början så kan jag dra ner på tempot sedan. Men jag är inte där ännu.

FAKTA/Camilla Läckberg i siffror

Totalförsäljningen av Camilla Läckbergs böcker

Titel    Inbundet    Kartonnage    Pocket    Ljudbok    Totalt

Isprinsessan    –    44 500    116 000      7 000
Isprinsessan,
specialutgåva    145 000                312 500
Predikanten      32 000    22 000    191 000      3 000    248 000
Stenhuggaren      43 000    67 000    151 000      9 000    270 000
Olycksfågeln    116 000    –    –    21 000    137 000

Fotnot: Siffrorna visar utskeppade böcker från förlaget, inte exakt antal sålda böcker. Men eftersom de flesta böcker tryckts om i flera upplagor är det mesta också sålt.

De olika försäljningskanalernas andel
av Camilla Läckbergs sålda böcker

Bokhandel, Internetbokhandel, varuhus    65%
Bokklubbar                20%
Damernas Värld, specialutgåva        15%

Det är enkelt att hålla sig à jour

Det är enkelt att hålla sig à jour med allt som händer i branschen via Svensk Bokhandels sajt. Ännu enklare blir det om man abonnerar på våra nyhetsbrev. Varje gång vi lägger ut en större nyhet landar ett mejl i din inbox. Samma sak på fredagar då vi antingen summerar veckans händelser eller aviserar ett nytt nummer av tidningen.