Kommentar: Jag skäms över Akademien
Jag tittar ut över myllret av besökare på bokmässan vid Kensington High Street och gör det jag betalat 950 spänn i timmen för att lära mig:
Jag känner efter vad jag känner. Och jag känner sorg och skam. Jag skäms över Svenska Akademin och mest av allt skäms jag över Horace Engdahl.
Hur kan ett utvalt snille bete sig som en dokusåpagubbe som får ett utbrott mot en yngre kvinna i ett öråd?