Tänk om, tänk nytt

En av de första artiklarna jag skrev i Svensk Bokhandel handlade om ett förlag som drog tillbaka två pysselböcker. Titlarna hade vållat så stor debatt att Akademibokhandeln beslutat sig för att sluta sälja dem.

Vad som var problemet med dem?

Jo, den ena boken, som vände sig till flickor, var rosa och glittrig och hade bland annat en liten kattunge och en cupcake på omslaget. Den andra boken, som vände sig till pojkar, var blå och hade bland annat en lastbil och en hammare på framsidan.

Innan böckerna drogs tillbaka svämmade sociala medier över av åsikter. De allra flesta som reagerade ansåg att böckerna var omoderna och könsrollscementerande, medan en del tyckte att det var löjligt att reagera på böckerna och kallade agerandet för moralpanik.

Ungefär samma debatt, fast i större skala, är nu i gång i Storbritannien. Detta sedan organisationen Let Toys Be Toys lanserat Let Books Be Books, en kampanj som belyser könsstereotyper i den brittiska barnboksutgivningen. Upprörda föräldrar skriver på namninsamlingslistor och förlaget Usborne har nu slutat att märka sina böcker med »för pojkar« och »för flickor«. (Läs mer på sidan 9.)

Jag blir upprymd av den här debatten. Detta händer i ett land där tidningen Daily Mail för något år sedan kallade Sverige »världens mest paranoida samhälle« efter att leksaks­kedjorna BR-leksaker och Toys’R’Us introducerat köns­neutrala leksakskataloger, där både flickor och pojkar var klädda i blått och rosa och lekte med dammsugare och grävskopor.

Samtidigt är det så klart många brittiska förlag som inte kommer att bry sig ett skvatt om debatten. De ger hellre ut det som säljer bra än är med och förändrar samhället. Krasst sett.

Det gäller förlagen i Storbritannien. Men det gäller även här hemma.

Vi svenskar brukar dunka oss själva i ryggen och tycka att vi kommit långt i den här typen av frågor. Och visst, vi har Pippi och Pija Lindenbaums böcker (Rabén & Sjögren). Vi har förlag som Olika och Vombat.

Men vi behöver också komma längre.

Enligt Svenska Barnboksinstitutets statistik för 2013 var huvudpersonerna i svenska första­upplagor i bilderböcker och kapitelböcker övervägande pojkar. Att räkna antalet pojkar och flickor i böckerna är viktigt. Men det är ännu viktigare vad huvudpersonerna gör.

När jag öppnar barnböcker i dag är det fortfarande övervägande så att pojkarna är tuffa, modiga och bråkiga. Och det får de vara, det är inget fel i det, men de måste också få vara gulliga, snälla och försiktiga.

Det är det som är poängen och som så ofta missas. Det är inte fel med rosa och glitter eller blått och lastbilar. Det är inte därför pysselböcker dras in. Men att barn bara får ta del av en halv värld – det är däri problemet ligger.