Tråkigt för Norstedts men bra för branschen

Albert Bonniers värvning av Stephen Farran-Lee från Norstedts kommer att skapa uppmärksamhet långt utanför branschens gränser. Det är en styrkedemonstration som skadar Norstedts enormt.

Stephen Farran-Lee har hög

renommé inom litterära kretsar och en stark "track record". Men han är framför allt Norstedts centralfigur inom det litterära fältet och dess mest synliga förläggare.

Norstedts kommer att få problem

med att ersätta Stephen Farran-Lee. Det handlar inte bara om att hitta en erfaren förläggare som har gehör bland förlagets tyngsta författare. Man måste också finna en person som kan gå in i förlagsgruppens centrala ledning och som med naturlig auktoritet ska kunna hävda de litterära värdena, hitta nya författare och vårda klassikerarvet. Allt detta är uppgifter som Stephen Farran-Lee tidigare skött.

För Norstedts kommer förlusten

av Farran-Lee att bli smärtsam. Inom den svenska förlagsbranschen finns ingen naturlig ersättare. Situationen skapar en mycket stark press på förlagsgruppens ledning. Hur den löser frågan blir ett mått på förlagets status och möjligheter i det korta perspektivet.

Man kanske kan komma undan med en tillfällig lösning: dela upp arbetsuppgifterna på fler personer och spela ner betydelsen av efterträdaren. Internt kommer detta ändå att upplevas som en degradering av förlaget.

För branschen

är det här ändå en positiv händelse. Det är bra att förläggare, redaktörer och andra yrkesgrupper bevakas och värderas av konkurrenterna. Duktiga personer får uppmärksamhet, roligare jobb, mer ansvar och bättre löner. Det höjer intresset för branschen och stimulerar dem som jobbar där.