Tillbaka
2018-03-16

Uppdrag: Deckarmord

De svenska deckarna är inte alls så samhällskritiska och realistiska som de framställs. Det säger litteratursociologen Karl Berglund som disputerat på den svenska kriminallitteraturen med en avhandling i tre delar – Mordens marknad.

 

Jenny Damberg

Hur uppkom bilden av den svenska kriminallitteraturen som samhällskritisk?
    – Det etablerades tidigt en berättelse om att den svenska deckargenren skiljer sig från andra länders kriminallitteratur genom att ha ett patos och ett engagemang. Det går tillbaka till Sjöwall/Wahlöö, som verkligen hade det. Men det har nästan blivit en sanning som tillämpas på svenska deckare över lag, oavsett vad de innehåller. Det jag visar i min sista avhandlingsdel är att det finns ganska lite kritik, och i gengäld ganska mycket underhållning.

Hur visar du det?
    – Jag har genomfört en kvantitativ innehållsanalys på 116 svenska kriminalromaner ur det kommersiella toppskiktet utgivna 1998–2015. I den har jag granskat återkommande mönster vad gäller mördare, mordmotiv, mordoffer, mordmetoder och huvudpersoner. Och jag fann väldigt lite av utmanande politiska budskap eller strukturell kritik, men massor av seriemördare, långsökta motivbilder, uppseendeväckande våldsdåd och så vidare. Det vill säga teman som främst används för att dramatisera deckarintriger på olika sätt.

Varför vill vi att kriminallitteraturen ska framstå som samhällskritisk?
    –  Jag tror att det finns flera anledningar. För det första tror jag att flera författare i genrens toppskikt är genuint intresserade av att belysa »samhällets skuggsidor« med sina romaner och därför gör noggrann research om olika problemområden. På så sätt menar de sig idka samhällskritik, vilket de också vill ska synas i lansering och marknadsföring.

Och ur ett läsarperspektiv?
    – Där tror jag att det är skönt att läsa deckare med föreställningen att man inte bara gör det för underhållningen, utan också för att få lära sig något om samhället.

Du nämnde Sjöwall/Wahlöö tidigare. På vilket sätt är inte deckarförfattare i dag lika samhällskritiska som de var då?
    –  Det beror så klart på hur man definierar »samhällskritisk«, men hos Sjöwall/Wahlöö fanns genomgående en framträdande systemkritik mot den svenska välfärdsstaten och socialdemokratin. Man drev en tydlig politisk agenda långt, långt till vänster om vad som kan kallas dåtidens politiska mittfåra. Generellt sett, men så klart med enskilda undantag, finns det påfallande lite av sådant i dagens kommersiellt framgångsrika svenska deckare. »Samhällskritiken« begränsas i regel till att belysa företeelser som exempelvis sexualbrott, organiserad brottslighet, trafficking eller pedofili, det vill säga sådant som alla deckarläsare redan är ense om är hemskt och moraliskt förkastligt. Snarare än att utmana läsarens moraluppfattningar så bekräftas de, vilket gör att jag har svårt att se det som särskilt samhällskritisk litteratur.

Du beskriver även en stark realismnorm inom senare års svenska kriminallitteratur. Hur ser den ut?
   – Att återspegla verkliga förhållanden är helt klart honnörsord. Det är tydligt i marknadsföring och långa efterord av författarna. Det enda som inte är taget från verkligheten är intrigen, poängterar man. Men även om allt det som berättas skulle ha kunnat hända i sig går det inte att kalla det en representativ bild av det dödliga våldet i Sverige.

På vilket sätt?
    – Man lyfter fram det mest spektakulära – det vimlar av seriemördare och konstiga, rituella mord. Det är inte konstigt att man använder sig av de sakerna för att skapa spännande berättelser. Men att man trycker så hårt på verklighetsförankringen i lanseringen, det kan jag tycka är lite tveksamt.

Finns det någon risk med att framställa kriminalromanerna som mer realistiska än vad de egentligen är?
    –  Som läsare kan man kanske tro att antalet mord och andra grova våldsbrott ökar i Sverige och att de blir allt mer brutala. Men sett till den officiella brottsstatistiken är det inte alls så – snarare tvärtom. En möjlig risk är alltså att genren – trots ofta motsatta intentioner från författarna – förstorar upp hotbilder och därmed spär på människors rädslor.

 

Karl Berglund

Bakgrund: Utbildad bibliotekarie. Har bland annat arbetat på Nobelmuseets forskningsbibliotek i Stockholm.
Aktuell: Disputerade i december 2017 med avhandlingen Mordens marknad: Litteratursociologiska studier i det tidiga 2000-talets svenska kriminallitteratur vid Uppsala universitet.

2018-06-08

Förlagsarbetare + Författare

Att jobba på förlag och vara författare – två oförenliga roller, eller ett sätt att sammanlänka det bästa av två världar?  SvB har träffat fyra personer som på olika sätt kombinerat sitt skrivande med arbetet i bokbranschen.

[Illustration Emma Hanquist/Form Nation]

Sanna Svanström

Inloggning krävs för att visa resten av innehållet.

eller Prenumerera