Vi kan inte påminnas nog

I år är det 70 år sedan andra världskriget tog slut och fångarna i de tyska koncentrationslägren befriades. Dokumentären Night will fall, med material från Alfred Hitchcocks dokumentär om lägren från 1945, finns fortfarande på Svtplay (tom 27/3 2015). När de allierade befriade koncentrationslägren dokumenterades allt på film. Det som mötte soldater från USA, Storbritannien och Sovjet var så ofattbart att de inte kunde begripa det. De var tvungna att filma. För att ingen någon-sin skulle tro dem annars. Och för att världen aldrig någonsin skulle glömma det som hänt.

I Sverige kommer det ut böcker om andra världskriget varje år. Både förlag som Historiska Media och Fischer & Co har minst en bok varje säsong, oftast fler. I år kommer det, med anledning av att det är just 70 år sedan krigets slut, ut ännu fler. Romanen Arons bok av Jim Shepard (Brombergs), diktsamlingen Tolvfinger-tal av Gabriel Itkes-Sznap (Albert Bonniers förlag), Överlevarna av Wendy Holden (Massolit) och fackboken År noll av Ian Buruma (Natur & Kultur) är bara några av sommarens titlar som på något sätt berör åren mellan 1939 och 1945. 

Ibland kan jag känna en viss mättnad. Hur mycket kan det egentligen skrivas om ett krig? Hur mycket orkar vi läsa? Vet vi inte redan allt?

Men i januari 2015 dödades 20 personer i olika terrorattentat i Parisregionen. Bland annat mot satirtidningen Charlie Hebdo och en judisk butik. Bara någon månad senare skedde terror-dåden i Köpenhamn och även där attackerades först ett möte med koppling till yttrandefrihet och senare en judisk plats.

Den 16 februari intervjuades Mona Sahlin, i dag nationell samordnare mot våldsbejakande extremism, i P1-morgon. Enligt henne utsätter alla de tre extremistgrupper vi har i Sverige (högerextremister, militanta islamister och vänsterextremister) judarna på olika sätt. 

Det är ironiskt – och fruktansvärt – att dessa terrordåd sker exakt 70 år efter att vidrigheterna som pågått i koncentrationslägren blev kända för världen. Tydligen har det inte publicerats nog med böcker om andra världskriget och förintelsen. Vi behöver uppenbarligen matas med texter om och bilder av den grymhet som judar, romer, homosexuella och andra »obekväma personer« utsattes för i tyskarnas koncentrationsläger. Och ändå fortsätter antisemitismen, rasismen och intoleransen att sprida sig.