Lina Storm

Det var en gång en liten flicka, som likt Roald Dahls Matilda, var mäkta fascinerad av bokstäver och ord. Hon lärde sig tidigt att läsa och sedan kom orden. Flickans ord. Från hjärnans irrgångar till en gul linjerad skrivbok via en högst ordinär blyertspenna. Den gula skrivboken blev två, tre, fyra och sedan så många att flickan nästan hade kunnat öppna eget bibliotek. Nåja, kanske inte riktigt ändå.

Flickan läste och läste. Och skrev och skrev. Ett sådant enkelt sätt att fly den trista, tunga vardagen. Hon följde med Loranga, Masarin och Dartanjang på galna upptåg. Hon reste till Narnia. Hon tillbringade mycket tid på Grönkulla, men även i Kulla-torpet på den småländska landsbygden. Hon led med Katitzi. Hon blev lite skraj för sin katt efter att ha slukat Jurtjyrkogården. Hon hjälpte Kitty Drew att lösa brott och sedan Miss Marple. Ja, hon reste gratis över hela världen. Men hennes absoluta favoritförfattare var Maria Gripe. Hennes magiska realism inspirerade flickans egna berättelser och genomsyrade dem.

Så kom dagen. Dagen som flickan aldrig skulle glömma. Dagen då läraren, som flickan höll i hög aktning, yttrade orden: »Du kanske skulle prova på att skriva lite mer verklighetstroget. Det här är ju inte på riktigt.« Flickan nickade och log, men när hon kom hem åkte de gula skrivböckerna in i garderoben för att en kort tid därefter rivas sönder i små, små bitar och kastas i soporna. Brännbart. Flickan ville aldrig se dem igen. Än mindre läsa sina berättelser, som ju inte var på riktigt. Nu hade flickan helt låst sig och var oförmögen att skriva en enda rad. Orden som tidigare hade slagits om att få komma ut lyste nu med sin frånvaro.

Från denna dag formade flickan bara berättelser i huvudet. Aldrig på papper. Berättelserna blev många och slogs om utrymmet i hjärnan. De ville ut. Inte vara instängda.

Så en dag, när livet bjudit på lite för mycket av allt, bestämde sig flickan, som nu var vuxen kvinna, att skriva ned den berättelse som kämpat allra längst för att komma ut. På papper. Går det så går det, tänkte hon. Det är den historia som blev debuten, om alls inte som hon tänkt sig den: Florariket.