Behövs bokhandeln?

Som framgår av bokhandelns senaste bokslut som publicerats i SvB nr 9 befinner sig den traditionella bokhandeln i en mycket allvarlig kris.

Det har aldrig inträffat tidigare att så gott som alla butiker tappar omsättning och som en följd av detta redo­visar en förlust eller en starkt försämrad lönsamhet. Trenden är inte en isolerad företeelse utan gäller för samtliga från de stora kedjorna – Akademibokhandeln och Bokia – ner till mindre boklådor på landsbygden.Den drastiska nedgången är strukturell och kan i huvudsak spåras till en vikande försäljning av böcker. För att hitta en väg ut väljer bokhandeln i många fall att dra ned på bredden och satsa på lättsålda titlar samtidigt som man lägger större fokus på pappers- och kontorsvaror, spel och andra sidoartiklar.

Strukturella förändringar är naturliga i ett konkurrensutsatt näringsliv. Att förhindra denna utveckling leder inte till en sund samhällsekonomi. Bokhandeln har fått utstå många prövningar sedan bokpriserna blev fria 1970. Den första var explosionen av bokklubbar, den andra var konkurrensen från varuhusen. Sett i backspegeln har emellertid branschen mått ganska gott. Den totala konsumtionen har ökat och bokhandelns ekonomi har aldrig varit riktigt dålig. Många har tjänat rejält med pengar – icke minst de som satsat på bredden.

Men genom introduktionen av nätbokhandeln har situationen förändrats. Efterhand har konsumenten lärt sig att handla på nätet, som dessutom gjort en betydligt större bredd tillgänglig. Bokhandeln har nästan genomgående varit klok nog att inte möta denna nya situation med en förödande priskonkurrens utan har i stället valt att mer aktivt marknadsföra böcker. En press på omsättningen har kompenserats med bättre marginaler för att bibehålla lönsamheten.

Efterhand har emellertid spelreglerna förändrats. I ett ganska tidigt skede förvärvade KF nätbokhandeln Bokus som blev ett systerbolag till Norstedts. Efter ett mellan­spel med Natur & Kultur som delägare köpte Bonniers upp Adlibris.

Adlibris och Bokus torde stå för över 80 procent av den svenska näthandeln.

Samtidigt riktade förlagens sina blickar på andra försäljningskanaler. Varuhus, stormarknader och större dagligvarubutiker har blivit stora återförsäljare. Inte bara av pocket – som egentligen är en form av dagligvara – utan numera även ofta av inbundna böcker. I dag är dessa försäljningskanaler betydande i storlek vid den årliga bokrean som en gång var en institution för den sorterade bokhandeln. De stora detaljhandelsblocken: Ica, KF och Åhléns köper sannolikt böcker till rabatter som många bokhandlare har svårt att komma i närheten av. Om nätet har haft en påverkan avseende bokhandelns sortimentsbredd har den senaste utvecklingen med pallar av böcker i landets livsmedelsbutiker varit än mer frustrerande, och då framför allt för små boklådor på landsorten.

Ovanpå allt detta har KF med sin stora maktställning med Akademibokhandeln, Bokus och flera tusen Coop-butiker begärt att förlagen skall skriva på avtal med förbättrade rabatter.

Detta innebär att små och medelstora förlag tvingas att ge ifrån sig ytterligare förmåner till KF som de sannolikt inte kan erbjuda den reguljära bokhandeln. KF-sektorn svarar i dag för 35 procent av bokhandelsmarknaden för böcker.

Den stora förloraren är den enskilda bokhandeln vars affärsidé har varit att marknadsföra det breda sortimentet. 1970 när fasta priser förbjöds var branschen angelägen om att bevara fackbokhandeln genom det så kallade fackbokhandelsavtalet som premierade en bred lagerhållning med förmånliga abonnemangs- och returvillkor och dessutom en extra funktionsrabatt för sin sortering. Flera statliga bokbranschutredningar betonade också vikten av en stark fackbokhandel för att garantera en bred utgivning. För att stödja en spridning av fackbokhandeln gav staten förmånliga investeringskrediter och införde ett speciellt sortimentsstöd till boklådor i mindre kommuner.

Men efter några decennier gick fackbokhandelsavtalet i graven och utan större protester avskaffades såväl kreditstödet som sortimentsbidraget till den lilla bokhandeln.

Staten har överlämnat utvecklingen till marknadskrafterna. Branschen själv tycks vara oförmögen att kunna lösa problemet.

Är det så att den sorterade bokhandeln inte längre behövs?

Leif Olsson
Bokhandelsekonom