Eller ska man kan kanske säga att barnboksförsäljningen går som Det lilla tåget?
Efter att ha läst igenom debutantporträtten i den här katalogen får jag associationer till böcker jag läste i början på 1970-talet precis hela tiden. Det lilla tåget var förresten orange och jag är tämligen säker på att det i boken ställde till förtret för större tåg och att jag lånade den på biblioteket antingen i Örebro eller i Härnösand.
När jag googlar ser jag att Det lilla tåget är skriven av Graham Greene. Det är ju inte så illa att läsa en Nobelpriskandidat som femåring. Flera gånger dessutom. Och spontant bjuda in okända vuxna i ett analyserande samtal om Graham Greenes karaktärer där inne på biblioteket.
Jag blir än mer stärkt i min mycket bestämda uppfattning: att det är bland det svåraste som finns att skriva för barn. De är världens bästa, och världens värsta, läsare. Jag har aldrig sett någon tappa intresset för en bok snabbare än ett barn – och jag har aldrig sett någon uppslukas av en bok lika mycket. Knacka på av Anna-Clara Tidholm är förmodligen min största läsupplevelse någonsin. I alla fall i sällskap med någon annan. Sonen fullkomligen bodde i boken när jag läste för honom.
Så siffrorna i Bokhandlareföreningens och Förläggareföreningens försäljningsstatistik gläder mer än de förvånar. Barn- och ungdomsboksförsäljningen ökade för sjätte året i rad 2018. Uppgången blev 8,3 procent.
Böckerna som sålde mest 2018 var makarna Elias och Agnes Våhlunds serie Handbok för superhjältar. (Som en parentes kan nämnas att böckerna om den mobbade flickan Lisa, som slår tillbaka på ett inte allt för osjyst sätt, i skrivande stund sålt i över 350 000 exemplar.)
De nya barn- och ungdomsförfattarna som provar lyckan i sommar är Jenny Alm Dahlgren, Therese Alshammar, Ina Lagerwall, Sofia Rådström, Fia Rönnertz, Lina Schnaufer, Nadia Tolstoy och Claes Tovetjärn. De får sällskap av de etablerade namnen – och även Madeleine Bernadotte – i hyllorna i bokhandeln.
De är värda ett extra omnämnande allihopa.
Deras unga läsare kliver nämligen rätt in i hamstern Hilmas värld, undrar om spökena i kaninens garderob flyttat in hemma i deras rum och de har lite extra koll på familjens katt om den där djurtjuven skulle ta sig loss ur boksidorna och bryr sig inte om vem som skrivit.
Möjligtvis googlar de när de blir gamla och ser att den som skrev boken var världsmästare i simning, släkt med Krig-Och-Fred-Leo eller prinsessa. Eller har nämnts som kandidat för något pris.
Det där spelar ju inte så stor roll när man får en läsupplevelse, som kommer tillbaka som behagliga minnesbilder 45 år senare, när man egentligen borde fokusera på ett ark i excel.
Pekås
Tre saker jag säger när någon tvekar att köpa en barnbok:
1. INBUNDEN BOK
»Hade det varit en flaska vin hade du redan stått i kassan nu.«
2. BILDERBOK
»Snart kostar en dosa snus lika mycket som den här boken.«