Boken är knappast något glorifierande porträtt av bluffpiloten

Hur kunde Norstedts förlag ge ut min bok En Bluffpilots Bekännelse?         

Det är frågan som verkar ha förbryllat bloggosfären efter att min medförfattare Thomas Salme skämde ut sig med ett sexistiskt påhopp på en kvinnlig bloggrecensent. Är det rätt att ett förlag som Norstedts släpper en bok som till synes glorifierar en person som Salme och hans krassa kvinnosyn?

Nej, det är det inte. Men boken gör heller inte det.

Problemet är att de som ifrågasatt bokens innehåll inte har läst den. Hade de gjort det hade de aldrig ställt frågan. För boken är knappast något glorifierande porträtt av bluffpiloten, snarare tvärtom. I slutändan handlar den inte ens om Salme, utan hur en historia som hans har tillåtits lyfta, i flygvärlden såväl som i media. Men den debatten har tyvärr inte kommit ur gaten.             

Kanske har marknadsföringen av boken varit för otydlig. Boken har två separata delar: Salmes historia, berättad med hans egna ord, och en andra del där jag tar över och upptäcker att mycket av det han berättat inte är sant. Det är Salmes äventyrsskröna som framhävts i bokens lansering, så det är förståeligt att det är den som fått mest uppmärksamhet. Samtidigt behöver man bara läsa bokomslagets baksida för att förstå att det handlar om en långt mer komplex historia om fakta och fiktion!

Kanske skulle vi skrotat projektet när vi upptäckte Salmes lögner? Men hade inte det varit att ta den lätta vägen? Om vi bara skrev om trevliga, tilltalande typer, hur skulle den litterära världen se ut? Jag fick carte blanche av förlaget att skriva boken som jag såg historien, något som Salme gick med på. För att förklara hur vi alla lurats av bluffpilotens historia måste den först berättas i sin helhet. Att låta Salme ohämmat berätta sin version i bokens första del såg jag som den enda rättvisa litterära lösningen. Kanske var det ett misstag. Det har gjort att kritiken mot boken - på nätet, den har fortfarande inte recenserats i större media - har hängt upp sig på Salmes person. Inte blev det bättre efter debaclet med den kvinnliga bloggaren. Förlaget valde då förståeligt nog att offentligt ta avstånd från hans sexistiska påhopp. Men en sådan ursäkt kan lätt misstolkas som att förlaget tar avstånd från boken, vilket inte är fallet.   

Personligen ber jag inte om ursäkt för Salme. Han får tala för sig själv. Och jag ber absolut inte om ursäkt för boken. Istället vill jag gärna debattera värdet av den. Men för den debatten krävs att de som baktalar boken läser den först.

Stefan Lövgren, författare