Det är inte alltid helt enkelt att göra journalistik för bokbranschen. Det är inte det att det inte finns mycket att skriva om och gräva i, men det kan vara svårt att få folk att prata öppet om vissa ämnen och som riskerar att skapa konflikt, eller dela med sig av kunskap man skaffat sig. Skärp er, tänker jag ibland. Eller rätt ofta, om jag ska vara ärlig. Om ni vill att vi ska skriva om saker, måste ni faktiskt också våga prata. Men jag förstår också att det är en liten bransch och jag vet hur mycket det snackas och skvallras i kulisserna och att kliva fram och ta plats i branschtidningen ses inte alltid som positivt. Jag tror ju dock att branschen mår bra av diskussion och debatt.
Men till det här numret har det varit förvånansvärt lätt att få branschen att snacka. Nästan alla vi kontaktat har välkomnat ämnet och försökt vara så transparenta som man kan. Klimatfrågan är en av de absolut viktigaste frågorna just nu för branschen. Många aktörer jobbar för fullt med sitt hållbarhetsarbete eller är i startgroparna. Och det har gått fort. Det är bara några år sedan frågan började arbetas med på riktigt. I det här numret tar vi alltså ett stort grepp på vad branschen gör i frågan i dagsläget, vad som måste göras i framtiden och hur man ska tänka om man vill komma i gång och se över sitt klimatavtryck men inte vet var man ska börja.
I höst kommer Förläggareföreningen med en rapport över hur branschens utsläpp ser ut, det är ett branschöverskridande initiativ och ett väldigt bra och viktigt sådant av föreningen! Målet för Sverige som land är inget nettoutsläpp av växthusgaser till 2045. Läs på sidan 16 och framåt hur även branschen jobbar för att nå dit. Och hur miljövänliga är egentliga digitala böcker. Det försöker vi också reda ut.
En anledning som här och nu gör det svårare för förlagen att bli mer miljövänliga, är den pappersbrist som fortsatt råder i Europa och som gör att det blir svårare att välja vilket papper man ska trycka på. Det är svårt att välja ett miljövänligt alternativ om man inte har några alternativ så att säga.
Pappersbristen och hela tryckerikaoset riskerar inte ”bara” klimatet. När priserna tvingas upp kommer det i förlängningen riskera att mindre förlag kanske inte har råd att ge ut en viss typ av litteratur. Jag oroar mig en del över vad som ska hända med den översatta litterära utgivningen, där en viktig del bärs av mindre aktörer med stor kunskap och driv. Klarar man att ge ut dessa böcker, om de blir allt dyrare att ge ut? Och vilka svenska författare har råd att skriva om de mindre förlagen inte har råd med förskott?
Det var en retorisk fråga men en ledtråd är att det inte är författarna som ligger högst på topplistorna som vi riskerar att inte se någon utgivning av framöver.