De kända och de okända

Höstens Böcker har jag läst från pärm till pärm som chef på andra tidningsredaktioner och den har sannerligen tjänat mig väl genom åren. Så av gammal vana kollar jag vilka debutanter som kommer från spridningsområden för de lokaltidningar jag jobbat för – och roar mig med att skriva ner vilka rubriker kvällstidningarna kommer att ha. För det är klart att debutanter som Samir Badran (bråken med Viktor Frisk), Anders Bagge (panik­ångest och psykisk ohälsa), Sofia Rågenklint (brottslighet för barn), Måns Zelmerlöv (bok om manlighet i höst efter att själv ha blivit pappa tillsammans med en brittisk skådespelerska under sommaren) och Lina Gebäck (Linas Matkasse-Lina kommer ut som popcornstjuv) får en flygande start i spalterna tack vare att de är kända.

Och med tanke på att förre dokusåpastjärnan och influencern Joakim »Jockiboi« Lundell blev en sådan bestsellerförfattare 2017 – bland prenumeranterna på hans Youtube-kanaler och följarna på Instagram bokade 20 000 Monster långt innan den ens var utgiven – skulle det vara rimligt med ännu fler debuterande kändisar.

   Men det är en bra mix, och intressanta ämnen, bland årets debutanter. Så både kända och okända måste ha något att berätta för att slå sig in på höstlistan med 59 kvinnor och 40 män.

   När jag läser flera av debutantporträtten gläds jag åt känslan som dröjer sig kvar efteråt; det är okej att vara som man är. Man kan till och med få vara lycklig fast man kanske inte lever exakt som alla andra. Det är inte så himla annorlunda att vara »annorlunda«.

   Déa Solin skrev ungdomsboken En spellista för sömnlösa nätter. Tjej träffar tjej – med lyckligt slut. Tack för det!

   Norea Malmström ledsnade på synsättet att barn med funktionsnedsättningar har särskilda behov. Det är ju ungar med vanliga behov som ibland kräver särskilda insatser. Men det finns inte många böcker som inte har ett förklarande utifrån-perspektiv. Så hon skrev Ville på korttids, en berättelse där barnens funktionsnedsättningar blir styrkor som räddar upp saker som händer.

Som dumdristig, förnekande vårallergiker med pollennäsa, markerade tvättbjörnsögon och en hals som låter som ett mystiskt bälginstrument saknar jag min mamma, vårdcentralschefen, som såg till att någon läkare på jobbet skrev ut medicin som jag under starka protester tog emot och använde i smyg utan att tacka. Det är lätt att stanna till på Det är blä för mig och fundera på om jag skulle betett mig mindre vrickat om jag läst Rebecca Byron Lohks debut för 40 år sedan. Det är okej att vara allergisk.

   Du kommer garanterat att hitta böcker som talar till just dig när du läser de 99 debutant­porträtten.

   Och själva berättelserna om dem som skrivit berättelserna är bra läsning.

   Undrar om jag är för gammal för att stjäla mottot Jag vill leva ett liv som det är värt att skriva en självbiografi om…