Debatt: Sveriges författare är värda bra alternativ

I en artikel i Författaren nyligen utmålar Peo Rask hybridförlag liksom olika egenutgivartjänster som oseriösa. Artikeln är dåligt underbyggd och grovt generaliserande. Den skiljer inte på ett korrekt eller meningsfullt sätt mellan de olika alternativ som en svensk författare erbjuds idag. Därmed bidrar den till fördomar och misstänksamhet istället för att ge författarna någon som helst verklig vägledning. Det är allvarligt nog i en förbundstidning, men det framgår också att Författarförbundets styrelse har en negativ inställning till hybridförlag och avråder alla medlemmar från denna utgivningsform. Skälen till detta är inte klarlagda. Förbundets ordförande Grethe Rottböll har kommenterat att författare inte ska överlåta bokrättigheter utan att få förskott. Samtidigt är en stor del av förbundets medlemmar egenutgivare och jag vet också att ett väsentligt antal medlemmar är utgivna på och har sin hemvist hos hybridförlag, i många fall sedan länge.  När har de författarna ens en chans på förskott?

Frågan är på vilket sätt Författarförbundets rådgivning verkligen gagnar alla dessa författare som tar medvetna och motiverade beslut att lägga sina författarskap i händerna på ett förlag som inte erbjuder traditionella villkor och förskott. Har alla de författarna gjort fel? Knappast. Tvärtom har de etablerat sig som författare tack vare de medvetna val de har gjort.

I artikeln nämner Peo Rask i raljerande ordalag bland annat Hoi Förlag och även om det är oklart exakt vad han har invändningar emot ser jag som representant för förlaget anledning att ge en kommentar.

Hoi startades för snart tio år sedan av författare med målet att ge andra författare ett nytt riktigt bra alternativ till utgivning. Vi anser att svensk förlagsverksamhet behöver utvecklas och moderniseras, något som författarna ska ha en central och viktig roll i. Förlaget har vuxit kraftigt eftersom många författare ser det stora värdet i att få mer inflytande över sina utgivningar än de skulle få hos ett traditionellt förlag. Genom att efter antagning investera i sina utgivningar får de mycket högre royalty än på ett traditionellt förlag, ett verkligt samarbete med förlaget med en nivå på löpande information och dialog som få andra erbjuder. Författarna är våra partners, inte leverantörer. Royalty avräknas flera gånger om året. Investeringarna ger förlaget mycket större kapacitet att ge ut många titlar med hög kvalitet än om förlaget hade behövt bekosta varje utgivning själv. Därmed kan vi satsa egna pengar på att utveckla effektiva system och en organisation som ger författarna bra understöd. Författarna investerar i sina egna utgivningar tillsammans med oss. Vi skapar stora författarupplevelser och är stolta över det. Modellen är brett accepterad idag och förlaget är med i Svenska Förläggarföreningen liksom i NOFF. 

Författarförbundets inställning blir särskilt anmärkningsvärd eftersom många av medarbetarna på förlaget själva är etablerade författare och de är med i förbundet liksom många av våra utgivna författare. De brinner för sitt arbete och för att skapa nya möjligheter för våra författare. Det är själva drivkraften i verksamheten. När de blir utgivna på förlaget har de exakt samma avtal som alla andra författare vi antar.

Det här har alltså aldrig varit en självpubliceringstjänst som Kristoffer Lind fördomsfullt påstod i sin förläggarpodd förra året. Tvärtom är vi oerhört noggranna när vi antar manus. Utgivningar som går dåligt har vi inget att vinna på. Antagningsgruppen består av erfarna förläggare från branschen liksom författare som vet vad som krävs för att lyckas. Bedömningen av litterär kvalitet sker precis som på traditionella förlag. För antagning måste vi vara övertygade om att författaren kommer att tjäna igen sin investering eftersom annars tjänar förlaget inga pengar. Vi refuserar därför långt över 70% av alla manus vi får in. Underlaget är redan gallrat från start eftersom långt ifrån alla författare vill eller kan investera i sin utgivning. Det är alldeles okej. Vi finns här för de som kan och som går in i detta med öppna ögon.

Med denna bakgrund är det svårt att förstå hur Författarförbundet kan vara kategoriskt emot att författare accepterar investeringsvillkor. Tror Författarförbundet att allt risktagande är dåligt? För mig och många andra är det uppenbart att det som är dåligt är låg kunskap och att ta risker som man inte är medveten om. Att investera i sig själv och i att förverkliga sina drömmar är något vackert som också inspirerar andra.

Jag anser att författare ska behandlas som vuxna människor och få respekten att ta egna kvalificerade beslut. Förbundet som är satt att bevaka deras intressen kan förväntas skaffa sig god kännedom om hur verkligheten ser ut och ge nyanserade och välmotiverade råd och rekommendationer som medlemmarna har verklig nytta av. På Hoi tror vi på att ge författare fler möjligheter, inte färre. Jag misstänker att många av Författarförbundets medlemmar håller med oss.