”Förlagen behöver arbeta med flera format”
Jonas Axelsson, vd Polaris.
Foto: Sara Mac Key
Både förlag och författare vinner i längden på att förlagen äger formatfrågan i sin helhet. Det skriver Jonas Axelsson, vd på Polaris och Pia Printz, vd Printz Publishing, i ett svar till Joakim Hanssons debattinlägg om royaltyn från streamingtjänster.
Visst, Joakim, vi behöver samarbetet kring streamingtjänsterna. Ersättningen är för låg till förlag/ljudboksutgivare och författare. Oavsett hur mycket som strömmas.
Samarbetet behöver dock förutsättningar. Du talar helt tydligt som en representant för storsäljande författarskap. Det är ett perspektiv på saken. Men för att se hela bilden, och det är nödvändigt för att alla inblandade ska utveckla något dynamiskt, så måste den nya, generella situationen för förlagen belysas på ett korrekt sätt. Det är till exempel inte den inbundna boken som givet har störst marginal för förlagen som du skriver. Det är e-boken. Just nu.
Kostnaderna har rusat i höjden på framför allt det tryckta området och utpriset har inte följt med. Samtidigt rasar de flesta upplagor. Men e-boken har inte hittat fram till tillräckligt många läsare i vår del av världen. Inte ännu. Pocketen är halverad och folk lyssnar istället för läser.
Med andra ord: gungorna och karusellen är mobila på förlagstivolit numera, de byter plats med varandra och ibland startar de inte ens. Marginalerna beror på upplagor, inte format.
Om inte förlagen kan fortsätta att äga formatfrågan i sin helhet, åtminstone under en rimlig tidsrymd, och arbeta med så många format som möjligt, utan att författaren springer iväg och blir självutgivare till vissa format och snyltar på förlagssatsningen men undviker risktagandet, så landar all makt hos plattformar och återförsäljare. Och de ser till att konkurrensen hårdnar, att det utkommer fler ”original” vars upphovsrätt är osynlig och avbetald. Ja, det är dystopiskt. Men kanske nödvändigt för att visa att vi sitter i samma båt, författare och förlag, och vi måste ro tillsammans, inte var och en, för att hitta rätt strand.
PS. Och din slutkläm, om att vi svenskar inte betalar för förädlingen av manus när vi köper översättningsrättigheten – jo, det gör vi, när det utländska förlaget säljer foreign rights och inte en agent. Det ingår i överenskommelsen. Det handlar bara om vad man vill se i affären, och inte vill se. D.S.