Jag vet inte hur länge oxveckorna hållit på, men just nu känns det som att de aldrig kommer att ta slut. Det är grått, det är mörkt, elen är dyr och ibland undrar jag om jag köper frukostbröd på något tjusigt bageri eller i mataffären. Nästan 50 spänn på Ica – hutlöst.
Folk har mindre pengar kvar i slutet av månaden. Det drabbar bransch efter bransch. Och bokbranschen är inget undantag. Det blev tydligt redan i slutet på förra året (i skrivande stund har jag tyvärr inte sett Bokförsäljningsstatistiken för 2022, men Bokusgruppens bokslutskommuniké visade på ett trist försäljningstapp under den viktiga julhandeln. En utveckling SvB hört om när vi pratat med branschen.)
Även 2023 har börjat i uppförsbacke. Nu är januari ingen stor försäljningsmånad traditionellt men det bådar inte gott.
Och vi ser hur företag i branschen ser över sina kostnader. Budgetar blir mindre. Marknadsföring och pr brukar vara bland det första som skalas ner, men även resor och evenemang planeras om.
Allt ses över och skruvas på.
Nyss nämnda Bokusgruppen nämnde till exempelvis att bemanningen ses över, nedskärningar ska göras, främst på kontor men även extraanställda i Akademibokhandelns bokhandlar drabbas.
Pandemin var sötebrödsdagar för branschen som helhet. Men nu är de över och vi har gått in ett nytt läge. Där olika scenarier målas upp. Hur länge ska de hårda ekonomiska tiderna påverka plånböckerna och konsumtionen framöver? Var ska man gasa och var ska man bromsa?
I det här numret blickar vi mot framtiden. Ingen kan ha missat att det skrivits om ChatGPT överallt den senaste tiden. Nytt för den stora massan, men något som är gammal skåpmat för de AI-experter som vi pratat med. För bokbranschen handlar AI just nu mest om att undersöka hur talsyntes, översättningar och korrekturläsningar ska kunna effektiviseras framöver. Och när detta ska kunna användas storskaligt, för att spara in tid och pengar. Vi är inte där ännu. Det är fortfarande dyrt, svårt och kräver mycket mer utveckling. När får vi en robot att läsa in en lika bra ljudbok som en Dramatenskådis? Eller en vanlig förälder på sängkanten? Det råder det väldigt delade meningar om. Ett skämt inom talsyntes-branschen är frågan om när tekniken kommer kunna göra riktigt bra röster. Svaret är då: ”fem år”. Och när det gått fem år så är det fem år bort igen. Det vi kan veta är att vid det laget är branschen någon helt annanstans än i det besparingsvakuum vi befinner oss i just nu.