Här läggs inte ner någon ungdomsbok!

Precis som Lotta Olsson skriver i DN (17/3) så hittade böcker som Cirkeln och Hungerspelen nya läsare, utanför den åldersgrupp de först var tänkta för. Betyder det att de inte är ungdomsböcker?

Jag brukar definiera ungdomsboken som en roman om unga människor, för vilken läsaren inte behöver en vuxen persons erfarenhet för att till fullo ta till sig texten. Att sedan vuxna uppskattar läsningen av de här böckerna, tror jag beror mer på utgivningen av vuxenböcker – men bristen på välskrivna, välgestaltade, starka, viktiga och samtidigt väldigt underhållande romaner för vuxna är inte ämnet här …

Under 2015 minskade både utgivningen och försäljningen av böcker för unga. Jag tror inte att det beror på att ungdomar har slutat läsa ungdomsböcker, utan på att vuxna har gjort det. De senaste årens megasuccéer, som Cirkeln, Hungerspelen och Divergent, hade inte någon motsvarighet under 2015. De böcker för unga som låg på topplistan förra året var mer riktade till tidiga tonåren, högstadieungdomarna. Det är lite olyckligt att Förläggareföreningen har valt att slå samman ålderskategorierna 12-15 och 15+ i sin statistik, för min uppfattning är att böcker för högstadiet säljer lika bra som tidigare, medan böcker för unga vuxna har minskat i försäljning. Och den minskningen är något som många förlag har förutspått – därav den minskade utgivningen. Under 2013 och 2014 skrevs det mycket om crossover-fenomenet, vilket hjälpte till att lyfta de titlar i genren som redan sålde bra och då även nådde fler vuxna. I USA fick crossover-läsningen ungdomsboken att blomstra, och i Sverige spåddes en liknande framtid. Det visade sig dock bara gälla några få titlar – ofta filmatiserade – medan de flesta böcker i gränslandet mellan vuxenroman och ungdomsroman fortsatte att sälja mindre än den traditionella högstadieromanen.

Lotta Olsson efterlyser en större läsarundersökning om hur mycket ungdomar läser och vad – och jag kan bara hålla med. Däremot är min uppfattning om vad ungdomar läser inte att det i första hand är vuxenböcker. Jag kan inte träffa en ung människa utan vara den där jobbiga vuxna som frågar: ”Och läser du några böcker då?” Ofta får jag först ett korthugget svar, men oavsett om det svaret är ”ja” eller ”nej” eller ”vet inte”, så brukar samtalet sedan ta en annan vändning. När jag berättar om ungdomsböcker som jag läst och tyckt om, så är det förbluffande många ungdomar som har läst just dessa. Och förbluffande ofta tycker de precis som jag.

Det ungdomsboken behöver är inte att klumpas ihop med böcker för vuxna. Jag tror att det skulle leda till färre utmärkelser, färre recensioner, mindre uppmärksamhet överlag – allt det som vi har kämpat emot under 2000-talet. Däremot tror jag att ungdomsboken mår bra av att skiljas från barnboken. Sammanklumpningen ”barn- och ungdomsböcker” får helt förståeligt många ungdomar att vända i dörren.

Har det blivit dags att lägga ner ungdomsboken? frågar Lotta Olsson. Nej, är mitt svar. Här läggs inte ner någon ungdomsbok. Den går ofta inte ens att lägga ifrån sig. Nu tar vi böcker för unga till nya nivåer, och fortsätter låta ungdomar ha en helt egen genre. Det är de värda.

Ada Wester, ungdomsboksförläggare på Gilla Böcker och Lilla Piratförlaget

Läs Lotta Olssons text här.