Hur samarbetar branschen?

Gossen Ruda. Det öknamnet fick Per I. Gedin av ordföranden när han som 30-åring tog plats i Förläggareföreningens styrelse på 1960-talet.

Men Gedin brydde sig inte. I stället jobbade han för att få till en valnämnd så att man inte längre kunde sitta i styrelsen fram till pensionen.

Det är en av många spännande händelser i Per I. Gedins yrkesliv som skildras i praktverket Böckernas tid, som ges ut med anledning av att Förläggareföreningen firar 175 år.

Jag är glad att Svensk Bokhandel kan publicera intervjun, som gjorts av vår tidigare chefredaktör Jan-Erik Pettersson. Samtalet med Per I. Gedin är ett tidsdokument som säger så mycket om bokbranschen men också om hur stor betydelse en enskild idérik person kan få för en hel marknad.

»Om du verkligen måste så …«, var Gerard Bonniers standardsvar till den unge Gedins visioner.

Postorderförsäljning via telefon på Svalan, svenska pocketböcker, Månadens Bok och Augustpriset är skapelser signerade Per I. Gedin, som förändrat branschen.

Gedin, numera 90 år ung och verksam som författare, säger så här:
»Branschen i dag? Jag kan ärligt säga att jag inte förstår den. Problemet är läsarna. Det bildade borgerskapet finns inte längre och ingen annan grupp som skulle kunna bära upp läskulturen har anmält sig. Böckerna har heller ingen tydlig plats i röran av medier.«

Så hur kommer bokbranschen att se ut när Förläggareföreningen firar 200 år?

Det är svårt nog att förutse hur branschen kommer att se ut om bara några år. Så snabb är förändringstakten.

Men Gossen Ruda just nu bör väl ändå Jonas Tellander vara. År 2043 lär någon klok historiker kunna dra slutsatsen om Storytel som vände upp och ner på affären för böcker – eller om ljudbokstjänsterna helt enkelt räddade branschen när världen digitaliserades och bytte konsumtionsmönster och berättelser som annars skulle ha konkurrerats ut av Netflix och andra internationella streamingjättar.

Det enda jag är tämligen säker på är att de som inte slår vakt om sin backlist i alla format kommer att få det tufft. Ett förlag kan inte göra så mycket åt att en bästsäljande författare vill lämna, men att släppa ifrån sig backlisten för lättvindigt är förödande. Där finns det pengar att hämta över tid i det nya digitala landskapet.

Och att frivilligt låta någon annan ta över ljudboksrättigheterna till egna titlar man gett ut i print – det får mig att tänka på träpatronerna som reste runt i Norrland och bjöd markägarna på brännvin och köpte på sig skog för en spottstyver.

Bonnierförlagen, Natur & Kultur och Norstedts har gemensamt bekostat stora delar av produktionen av Böckernas tid för att slå vakt om branschens historia. Det blir spännande att se hur branschen kommer att samarbeta för att säkra framtiden »i röran av medier« som Per I. Gedin nämner.

PeKås lista

Tre Åh-fan i Böckernas Tid:

Att Mikael Niemis Populärmusik från Vittula sålde i ofattbara 840 000 exemplar efter Augustpriset 2000.

Att kulturminister Marita Ulvskog, Kulturrådet och Författarförbundet var emot sänkt bokmoms i början på 2000-talet.

Att 32 av Sveriges nu aktiva boklådor grundades före 1850.