Hur ska vi prata om läslust?

Det är en sak jag tänkt återkommande på den senaste tiden. När vi på Svensk Bokhandel, i olika sammanhang, frågar efter vilken som är den viktigaste frågan i bokbranschen är det många som lyfter det läsfrämjande arbetet. En fråga om demokrati om man ska måla stort, och om man ska hålla sig i den lite mindre världen (bokbranschen) – en fråga om återväxt och överlevnad. Om ingen läser, ingen försäljning. Det är inte rocket science att detta upptar, och bör uppta, branschens tankar.

Men, här kommer det jag funderat kring: trots att många lyfter barns läslust och förmåga att läsa så händer det inte så mycket. Det är lite pyspunka i engagemanget. Eller, är jag hård nu? Jag menar inte att det inte finns personer och organisationer som engagerar sig, för det finns det. Och de förtjänar all heder. Men när vi skriver om olika insatser som görs, eller att mer borde göras, eller om Läsrådet – så är det mycket likes och hjärtan på sociala medier, men med tanke på det är det förhållandevis få som läser artiklarna.

Kanske har det skrivits för mycket om barn som inte läser, som inte plockar upp böcker för att det är kul att läsa, som inte förstår kontentan av vad som står i en text, så man orkar inte ta in mer. Eller så är det att det handlar om barn.

Bara så vi är på det klara här. Jag menar alltså inte att klick på SvB:s web är en direkt måttstock för intresset för läsfrämjande arbete. Så korkad/självgod är jag inte. Men något säger det att vi bara orkar trycka like på artiklar om olika initiativ, men inte ens klickar för att läsa om dem.

Förläggareföreningens och Bokhandlareföreningens rapport över bokförsäljningen för helåret 2022 visade beklämmande siffor. Försäljningen av barnböcker minskade med 5 procent 2022 mot 2021. Alla ålderskategorier minskade utom försäljningen för 0–3 år och 12–15 år. Det är skrämmande. Ungdomsboken har fört en svår tillvaro länge, men att bokslukaråldern 9–12 nu tappar försäljning är oroväckande.

Vi måste ha skolbibliotek kvar, vi måste ha tryckta böcker i alla klassrum. Alla stötvisa initiativ som görs är toppen och nödvändiga, men vi behöver en kontinuitet och en storsatsning för att böcker ska hamna i händerna på alla barn. Det måste ske i klassrummen och i skolbiblioteken för att vi ska kunna nå alla.

Att få barn att kunna och vilja läsa är något som måste engagera alla – från politiskt håll (mest) till enskilda medborgare. Det är allas framtid som vi pratar om här. Konsekvenserna av att inte kunna läsa eller förstå vad man läser är massiva. Så nu gäller det att engagera sig. Annars är det inte bara en bokbransch vi inte har kvar om några decennier. Det är mycket på spel.

Man kan ju kanske utgå från att alla ni som har fått tag i den här katalogen redan är upplysta i frågan, men det är hög tid att kroka arm nu för att få barn att hitta tillbaka till läslusten. Alternativet – att de inte gör det – är rätt skrämmande.