Kanske ska man satsa på Frankrike?

När jag var 15 år gammal sommarjobbade jag på Albert Bonniers förlags fastighets­avdelning. En dag skulle jag byta glödlampa på den store förläggaren Gerhard Bonniers rum. Jag kom upp i en korridor som andades kultur, tradition, historia. Jag kom in ett kontorsrum vars like jag dittills inte skådat. Bokförläggaren dikterade ett refuseringsbrev för sin sekreterare. Innan jag var klar med min uppgift hade sekreteraren lämnat rummet. Ensam med Gerhard Bonnier frågade jag, med 15-åringens entusiasm: »Är det kul att vara bokförläggare?«

Han tog emot frågan med största allvar, skänkte mig några minuter av sin tid och gav en lysande exposé över bokförläggeriets mysterier och glädjeämnen.

»Det verkar vara ett kul jobb«, konstaterade jag då han berättat färdigt.

»Ja, att vara bokförläggare är världens bästa yrke«, fortsatte Gerhard Bonnier och blev tyst i några sekunder. Sedan fixerade han min blick, lade armen på min axel och utbrast: ”Vem vet, unge man, kanske du också blir bokförläggare en vacker dag.«

I 45 år kom jag så småningom att bli verksam i tidningarnas underbara värld, som reporter, som kulturchef, som chefredaktör. I april 2009 sa min dotter Emilie till mig: »Nu har jag bokat en monter på bokmässan i september, pappa. Nu är det upp till dig om du skall stå där och skämmas för att du inte har några böcker att visa upp eller om du skall omge dig med böcker du utgivit och kan känna stolthet inför.«

Det blev fem utgåvor till bokmässan, och tre till hittills i år.

Gerhard Bonnier hade rätt, det är sannolikt världen bästa yrke att vara bokförläggare. Om det inte hade varit för »branschen«. De stora kedjornas stenhårda rabattkrav på ett redan för lågt satt f-pris, en returrätt utan motstycke i andra branscher, och bestsellerismens utträngande av det goda och det smala i hyllorna.

Ändå finns det dem det är »syndare om« (som min chefredaktör Lars Hjörne brukade säga). Vi har ändå haft en del framgångar, framför allt Björn Ranelids bok med aforismer och metaforer på fyra språk i en och samma bok. Som alla kedjor köpte in och som sålde i goda upplagor.

Men – när vi nu utger Rita Mestokoshos dikter på innu, franska och svenska med exklusivt förord av nobelpristagaren JMG Le Clézio, köper svensk bokhandel inte in ett enda ex. Inte ett enda!

Kanske skall man inte vara bokförläggare i Sverige. Kanske skall man satsa på till exempel Frankrike?

Ty när vi utger Ranelid och Mestokosho i Frankrike möts vi av stor respekt. I kontakten med FNAC:s inköpare av utländsk skönlitteratur får vi beröm, inte bara för böckernas innehåll, utan också för papper, tryck, illustrationer och design.

När det drar ihop sig till ekonomiska diskussioner, säger min franske motpart: »Vilket pris har ni, herr bokförläggare, bestämt att era böcker skall kosta i våra butiker?«

Jag anger mina priser (25,65 euro för Ranelid, 15,68 för Mestokosho) och får beröm för mina prisval. »Lite högt kanske, men kvaliteten motiverar priset«, får jag veta.

När vi skall diskutera fördelningen av intäkter mellan FNAC och Beijbom Books, säger min franske motpart:

»Jag ser ju vilka kostnader ni måste ha haft för dessa kvalitetsböcker. Det är viktigt att ni får ett bra pris och blir nöjd.«

Sedan får jag ett förslag och häpnar. Ett mycket bättre pris per bok än vad jag får i Sverige!

I Sverige bemöttes jag som rabatt­objekt. Ingen diskuterade böckernas kvalitet.

Men Gerhard Bonnier ler i sin himmel, och jag känner stor tacksamhet för att han trodde på mig redan när jag var 15 år gammal.

Karl Beijbom
Förläggare