Kvinnor, kvinnor, kvinnor

För sju år sedan bildade jag och 13 andra kvinnor en bokklubb som i en Facebook-grupp fortfarande går under det rafflande namnet Höstens bokklubb. (Vi visste inte då om klubben ens skulle överleva julen det året.) Det bestämdes snabbt att vi endast skulle läsa böcker skrivna av kvinnor och att varannan titel skulle vara en klassiker och varannan nyutgiven.

   »Du läser ju ändå bara böcker av kvinnor«, sa personen jag delar livet med när jag kom hem från första bokklubben, rosig om kinderna av såväl upplyftande litteratursamtal som bokklubbsvin.

   Jag protesterade, men insåg ganska snabbt att kommentaren har viss bäring. Jag läser väldigt ofta böcker av kvinnor som handlar om kvinnor. När jag zoomar ut och ser det ur ett större perspektiv kan jag se att jag även lyssnar mest på kvinnliga röster när det kommer till kultur i stort: musik, tv-serier, tidningskrönikörer och så vidare och så vidare. Jag väljer inte bort manliga kulturskapare aktivt, men det kvinnliga berättandet och den kvinnliga blicken fångar oftare mitt intresse.

Det är kanske därför jag upptäcker en sak i den här katalogen som faktiskt väcker ganska stor förvåning: Ungefär två tredjedelar av debutanterna i vår är kvinnor. Vad det beror på vågar jag inte ens försöka spekulera i.

  Bland barn- och ungdebutanterna är 100 procent kvinnor.

   Det i sig är inte lika förvånande.

   Att litteratur för barn och unga oftast görs och skrivs av kvinnor är en så gammal kunskap att den sällan ens problematiseras längre.  

Min dotter, som är två och ett halvt år, har även hon en kvinnlig favoritförfattare. Det kan låta lite märkvärdigt, jag vet, men det är inte mindre sant för det. Det är Emma Virkes böcker som min dotter vill läsa om och om igen. När hon var pluttigare älskade hon när mitt finger blev en mask genom ett äpple i Toto tittut! Eller när det gömde sig något som luktar illa i toaletten när man lyfter på en flärp i Toto – var är nappen? I dag kiknar hon av skratt varje gång Herr H går ut utan byxor i Klä på Herr H. (Lyckligtvis ser jag att Emma Virke kommer med en ny bok till våren, Fruktstund.)

Jag tänker ibland på att Höstens bokklubbs första sju år bara är början och jag när en förhoppning om att vi 14 sitter där och gaggar om böcker om 50 år också. Jag funderar även på hur det skulle se ut om min dotter går med i en bokklubb och får dela berättelser med sina vänner. Men de kanske inte behöver en bokklubb som endast läser kvinnor. Tittar man på debutanterna i denna katalog kommer kvinnorna kanske ändå dominera litteraturen framöver.