Litteraturen kan vara något annat än hjälpgumma

Det är inte en slump att det finns två förbund som värnar författarskap i Sverige, Sveriges Författarförbund för litterära författare och översättare och Läromedelsförfattarna, som försvarar läromedelsförfattarnas intressen. Vårt Litteraturpolitiska program har en tydlig avsändare och den är Sveriges Författarförbund.

Vi ser hur digitaliseringen urholkar de icke-kommersiella författarskapen, men även genrelitteraturen. Hur politiken stödjer läsfrämjande, det vill säga den rent pedagogiska sidan av litteraturområdet, hur en allt större pott går till att barn och unga överhuvudtaget ska läsa. Det är självklart nödvändigt. Men ingenstans talar man om eller har en ekonomi och politik för litteraturen som konstform, det vill säga den typ av litteratur som medlemmarna i Sveriges Författarförbund skriver och som är anledningen till att de väljer att vara med i just vårt förbund. När vi skriver ”att författarskap inte ska förväxlas med pedagogiska uppdrag – författarskapet måste vara fritt, kreativt och utan aspektpolitiska förväntningar”, så är det den politik vi bedriver för våra medlemmar.

Vi måste stå upp för att litteraturen också kan vara något annat än hjälpgumma. Att det kan vara en konstform, som bildkonst, musik, dans, teater, film. Med det sagt bör det påpekas att vi här talar om syfte och funktion. Värdering får Per Kornhall stå för. Ingenstans tar vi upp SLFF:s medlemmar eller politik. Det vet vi att de på ett alldeles förtjänstfullt sätt gör själva, även om vi önskar att det slipper ske på bekostnad av våra medlemmars behov.

Många författare är med i båda förbunden och de är det av en anledning. Ett gott samarbete innebär att man vet om varandras olikheter och kan förstå och respektera dem. 

Grethe Rottböll, ordförande Sveriges Författarförbund
Jörgen Gassilewski, vice ordförande 

Här kan du läsa Per Kornhalls debattinlägg: www.svb.se/debatt/debatt-nedvardera-inte-vara-forfattare