När livbojen tar in vatten

Efter en läskig händelse som barn var jag rädd för vatten. Så jag höll alltid koll på var de röd-vita livbojarna fanns under promenaderna längs Svartån. Trygg-Hansa stod det på dem. Såg jag en livboj i ögonvrån fylldes jag av känslan att allt skulle gå bra vad som än hände.

Det är samma form och samma röda-vita färg på Natur & Kulturs logotyp: det runda trädet med fem äpplen. Och jag har sett Natur & Kultur som en frälsarkrans för bokbranschen.

»Vad ska hända med det där förlaget?«

»Kanske kan Natur & Kultur köpa det!«

»Hur ska jag ha råd att skriva min bok?«

»Natur & Kultur har bra arbetsstipendier!«

»Hur ska McKinsey och Handelshögskolan få snurr på sin litteraturcertifiering?«

»De kan väl samarbeta med Natur & Kultur!«

I många år var jag fylld av känslan att Natur & Kultur var den där livbojen, att N&K alltid kunde sträcka ut en hjälpande hand för branschens och allmänhetens bästa.

För mig är det ärligt talat en bit grundtrygghet som kommer i svaj nu när Natur & Kultur bantar sin organisation och eventuellt slutar med nyutgivningen i imprintet Atlantis.

»Vad händer egentligen på Natur & Kultur?«

»Hur dåligt går egentligen Natur & Kultur ekonomiskt?«

»Blev det för vidlyftiga affärer efter den enorma försäljningssuccén med Hans Roslings böcker?«

Det övergripande svaret är att Natur & Kultur står inför precis samma utmaningar som alla andra förlag; de måste anpassa affären till en marknad i snabb omvandling för att ha en sund ekonomi i kärnaffären.

Men på ett sätt är ju Natur & Kultur inte alls som alla andra. Förlaget är stiftelseägt och stiftelsens ekonomi sköts av ett placeringsråd som har strikta förhållningssätt för hur investeringarna ska göras. Fonder är exempelvis uteslutna eftersom Natur & Kultur då inte skulle ha kontroll över att innehaven klarar de etiska reglerna.

Natur & Kultur har helt enkelt varit lite som ett investmentbolag utan krav på avkastning i varje enskilt innehav. Listan kan göras lång på investeringar (ibland med hög risk) som gett branschnytta: Förlagssystem, Bokia/Akademibokhandeln, Elib, Bokrondellen.

Via samarbeten har Natur & Kultur varit med och utvecklat Teater Fryshuset och Expo, men även som stor, tidig kund i snabbväxande tryckkonsulten Printpool.

Jag är inte särskilt orolig för Natur & Kulturs ekonomiska kapital.

Det är det framtida kulturella och intellektuella kapitalet jag oroar mig för.

Hur ska den nya ekonomiska verkligheten gå ihop med de intentioner (»Natur & Kultur är en stiftelse med humanistiska, frihetliga mål. Vi ska med inspiration, utbildning och bildning, verka för politisk frihet samt motverka fördomar och inskränkthet«) grundarna Jenny och Johan Hansson hade när de testamenterade sitt livsverk?

En av Natur & Kulturs bärande idéer är att stödja dem som stöder.

Men vem ska stödja den som stödjer dem som stöder?