Närproducerat? Ja, tack!

Posten vill inte ta emot brev, banken vill inte hålla på med kontanter och kanske vill inte bokhandeln längre sälja böcker från regionalt yrkesverksamma författare. Jan Sigurd har satt myror i huvudet på en Coca Colaförsäljare. 

Det var förlagsmiddag på Göteborgs bokmässa. Mittemot mig satt en kostymklädd, nyrekryterad PR-kille som klippt ur en rakhyvelsannons.

                      ”Hur skulle din kampanj för Stig Claessons sista bok se ut?”

                      Han såg oförstående på mig. ”Stig Claesson? Vem är det?”

                     ”Var kommer du ifrån?”

                      ”Jag är headhuntad från Coca Cola.”

                      ”Coca Cola?” sa jag. ”Vad är det?” 

                                    Han uppskattade inte skämtet.

                     På några år har säljarna tagit över makten. Plötsligt säger förlag nej till skönlitterära alster som ”alltför litterära” eller för att de saknar kändisfaktorer att hänga upp PR på. Men, som jag försökte påpeka för den elegante unge mannen …

                      ”Det är ju ingen konst att vara säljare när produkten säljer sig självt. Som Coca Cola. Yrkeskunnande och kreativitet sätts på prov när du ska locka läsare till en smalare bok, en debutant eller novellist. Då skiljs den talangfulle försäljaren från den medelmåttiga.”

                       Han log snett. Men det var i alla fall ett leende.

                      Sveriges största bokhandelskedja, Akademibokhandeln, har undan för undan blivit en toppstyrd storkoncern och vad som står på hyllorna i din stads butik är centralstyrt. Som exempel tar inte Akademibokhandlare i Sydsverige i allmänhet in skånska författares verk som inte ges ut av Stockholmsförlag. Om man tjatar kan möjligtvis enstaka ex tas in under rubriken ”lokalt val”, men det är emot företagets policy – nu finns även en hemlig lista som man ”får lov” att välja från.

            På grund av ett undantag i julhandeln fick jag på nåder signera mina böcker för Akademibokhandeln. Sålde ca 100 titlar av min senaste under de timmarna. Och försäljningen i bokhandeln ökade i jämförelse med året innan. Det är bisarrt att jag höjer Akademibokhandelns inkomster men samtidigt är förbjuden att finnas i sortimentet. Är det konstigt om den fysiska bokhandeln dör?              

                      Tänk om mataffärerna i hela Sverige bara skulle sälja Stockholmsmat? Trenden inom dagligvaruhandeln är motsatt – nu sätter man en ära i att sälja lokalt producerade matvaror och tillgodose olika smakriktningar, alternativa livsstilar. Det ses av en aktiv och reflekterande kundkrets som rikedom.

                      I bokbranschen är det tvärtom. Man ser inte kraften i det närproducerade. Förstår inte hur man kan slå mynt av det som talar till människorna i den region det är skapat. Gör tankeexperimentet att det i Frankrike bara skulle få säljas viner eller ostar från Parisregionen. Traktorerna hade korkat igen landsvägarna till Elycéepalatset och Gerard Depardieu hade begärt dubbelt ryskt medborgarskap.

                      Resultatet är att den unga bokköparen med digital vana allt mer styrs i riktning mot nätbokhandeln, som representerar en mångfaldsidé. Bokhandelns strypning av utbudet skickar den intresserade läsaren direkt i knäet på Amazon, Adlibris och Bokus. Där finns de böcker som bokhandeln inte tar in. Och har man en gång köpt en bok på nätet och det utfallit till belåtenhet gör man gärna om det. Människan är bekväm. Jag är rädd att bokhandeln spelar lättjan i händerna och därmed gräver sin egen grav.

Jan Sigurd är Piratenpristagare 2005. Utmärkelsen ”Till Evert Taubes minne” 2013. Har sedan 1994 givit ut ett 20-tal böcker, är då och då skrivarlärare på Lunds Universitet och folkhögskolor. Säljer idag 60% av sina böcker via nätet.