Olika vägar till lönsamhet

Bokmässan i London var hur trivsam som helst, men jag måste ändå erkänna att jag smet från jobbet en stund, tog en rask promenad i solen på Kensington High Street, kikade på ett körsbärsträd som blommade på en sidogata och slank in på Waterstones och impulshandlade böcker. Allt är Kalle Laxgårds och Sara Mac Keys fel. Jag hade nämligen förmånen att i förväg få läsa om deras möte med Waterstones vd – den karismatiske James Daunt som vänt ett konkursmässigt företag till vinst – och kunde inte låta bli att gå in i en av deras boklådor.

   Det är svårt att inte fundera på skillnaderna mellan Waterstones á la Daunt och Akademibokhandeln. För mig räcker det med att titta på fem punkter:

1. Vd: James Daunt handplockades som vd från den kedja av oberoende boklådor som bär hans namn. Daunt pratar hela tiden om böcker, böcker – och åter böcker.

Maria Edsman rekryterades till Akademibokhandeln som försäljningsdirektör från detaljhandeln. 16 april tillträdde hon som vd. I pressmeddelandet Akademibokhandeln skickade ut nämnde hon inte böcker. I vår första intervju på svb.se fokuserar hon inte på böcker heller. (Därmed inte sagt att hon inte är intresserad av böcker.)

2. Lön: James Daunt vill ha färre anställda, men höga löner för personalen i Waterstones butiker, och kräver i gengäld hög kompetens. Är man inte intresserad av böcker kan man lika gärna sälja skor eller något annat i detaljhandeln, är Daunts motto. Akademibokhandeln lönesätter sin högsta ledning just utefter konkurrenssituationen i detaljhandeln.

3. Centralt styre: James Daunt är rabiat motståndare till att kedjor ska styra enskilda butiker. (»Om du går in i en kedjebokhandel som gamla Waterstones, Barnes & Noble i USA – eller bästa exemplet, WH Smith i det här landet – så kommer du in i en ful butik som säljer alla de böcker du inte vill ha – därför att förlagen betalar för urvalet och personalen är nedtryckt. Därefter rasar försäljningen och i slutänden går du bankrutt«, säger Daunt till SvB apropå kedjor som utsätts för hård konkurrens.) Akademibokhandelns butiker styrs tämligen hårt från centralt håll.

4. Non-books: James Daunt nämner inte ordet non-books en enda gång under intervjun med SvB. När jag träffade nye styrelseordföranden, Patrik Wahlén, i börsbolaget Volati som äger Akademibokhandeln på ett möte för investerare, tog han spontant upp non-books (pennor, suddgummin och dylikt) som något han ser en stor utvecklingspotential i.

5. Kampanjer: Är i princip bannlysta i Waterstones butiker sedan James Daunt tog över 2011. I Akademibokhandelns butiker är kampanjerna exponerade i skyltningen.

Men det finns en sak som verkligen förenar Waterstones och Akademibokhandeln.

Bägge kedjorna har vänt stora historiska förluster till lönsamhet. Så frågan är väl snarare vilken butik du helst skulle handla i.