Öppna dörren!

Internationalisering, globalisering, turism, EU med gränser som öppnas för varor, kapital och arbetskraft, våra invandrare – allt detta gränsöverskridande och vårt lands omtalade internationella beroende till trots, så är inom litteraturen den motsatta tendensen tydlig: dörrarna mot omvärlden stängs.Under de senaste tre åren har svenska förlag gett ut 8 036 skönlitterära verk för vuxna, 3 435 av dessa var översättningar.

17 av dessa var skrivna av afrikaner (och nio av dessa var utgivna av Tranan). Vad kommer afrikanerna på årets bokmässa att säga om vår svenska utgivning, om den Afrikabild vi förser oss med?

För litteratur, inte minst barnlitteratur, från Latinamerika och Asien, inklusive arabvärlden, är situationen något liknande.

Den anglosaxiska dominansen är bedövande; 70-80 procent av all översatt skönlitteratur kommer från England och USA. Anmärkningsvärt är hur lite som översatts från de kontinentala språken: från tyska cirka två procent, från franska drygt tre procent, från spanska en procent, arabiska 0,3 procent.

Men var det bättre förr?

I mitten av 1970-talet kom det ut 120 böcker från Asien, Afrika och Latinamerika på ett år. 30 år senare hade denna siffra minskat till cirka 80 böcker. Men det är inte bara litteratur från Asien, Afrika och Latinamerika som knappt finns i hyllorna. Om man går igenom språkområdena från Estland och ner igenom Europa till Grekland, ett 20-tal språkområden, så publicerades under ett par slumpvis valda år ungefär lika många titlar (alla kategorier) i svensk översättning, det vill säga 20 stycken per år. Samtidigt kom det ut cirka 2 000 titlar i översättning från engelska per år.

Med andra ord en faktor på ett till tvåtusen mellan exempelvis tjeckisk och engelsk litteratur på svenska.

Säljarna omformar bokbranschen. Storförlagen skär ner på översättningslitteraturen och tar över marknaden via sina distributionskanaler (Akademibokhandeln, Bokia, Adlibris och pocketgrossister). I dag finns knappt mer än en handfull oberoende bokhandlare kvar i Stockholm. Bokfloden växer medan innehållet utarmas. Mindre förlag breddar utgivningen trots besvärlig ekonomi. Men böcker som Lorcas kvinno­dramer får stå ett halvår i Akademibok­handelns hyllor, sen returneras de till förlaget. Biblioteken omvandlas och rensar sina hyllor. Det som inte lånas åker ut, även sådan litteratur som fått Kulturrådets kvalitetsstöd. Den goda boken blir också den en färskvara. Behövs den inte längre? Och behövs det inte längre att vi lyssnar på den andre?

Världens berättelser väntar. Öppna dörren!

Styrbjörn Gustafsson
Tranan & Trasten