Rätt ska vara rätt

Ingen kunde väl undgå Lars Schmidts utförliga genomgång av förlagens kost­samma misstag i årets första nummer av denna tidning (SvB nr 1/11).Den visar på hur mycket som kan gå snett när man okritiskt sätter tilltro till källor av skiftande slag, det må vara manus eller tidningsartiklar. I artikelns marginaler listas några av det senaste decenniets missar och jag studsar förstås till när jag bland dessa utpekade böcker hittar en bok som jag själv varit förläggare för, nämligen Ishmael Beahs Lång väg hem (Prisma 2008). Den inte bara kritiseras, klandras eller uppges vara felaktig utan det står uttryckligen: »Berättelsen om barnsoldaten Ishmael, sedermera Unicef-ambassadör, var till stor del uppdiktad.«

Aj! Det är stor skillnad på att vara uppdiktad och att påstås vara det. Även om det skaver ordentligt det med. Och jag letar förgäves bland mina mappar efter det försvarsbrev jag skrev i samband med att boken gavs ut för snart tre år sedan, och då debatten kring den före detta barnsoldatens berättelse blossade upp.

Det var journalisten Peter Wilson på The Australian som i en artikel uppmärksammade ett antal motstridiga uppgifter i Beahs bok, bland annat påstods att Ishmael Beahs far fortfarande var i livet. Beah och hans förlag Farrar, Straus & Giroux gick i svaromål och försökte förklara de omständigheter som kunde anses vara oklara: »I was right about my family. I am right about my story. This is not something one gets wrong«, skrev Beah själv bland annat. Hans far förblev dödförklarad.

Själv tog jag naturligtvis del av båda sidors syn på saken. Det borde även Lars Schmidt ha gjort innan han förklarade Lång väg hem skyldig. Vi, förlaget, valde att tro på Beahs berättelse och jag valde att tro på honom. Det är vad det hela handlar om till sist: vår tilltro till den som har något att berätta, till människan.

Stefan Skog

Förläggare, Norstedts

Svar till Stefan Skog

Diskussionen om Ishmael Beahs bok är lång och infekterad. Kortfattat påstod tre journalister i ett tiotal artiklar i The Australian att boken om pojksoldaten i Sierra Leones inbördeskrig innehöll ett antal fel och överdrifter.

Författaren och hans förläggare hävdade att journalisterna hade fel på varenda punkt.

Stefan Skog har rätt i att jag borde skrivit »påstås« vara uppdiktad, även om det inte är känslan jag fick under researchen.

Sanningen om vad som egentligen hände kan förmodligen, som reportern Gabriel Sherman skriver i nättidningen Slate, »ha gått förlorad i Afrika«.

Lars Schmidt

Journalist, Svensk Bokhandel