Rean hade ingen tur med vädret

Jag har aldrig förstått poängen med att dödförklara något som lever. Så jag tänker inte skriva några rader om bokreans förestående död heller.

   Visst. Jag förstår om många bokhandlare är besvikna. Det såg ju så bra ut i år med löning precis till reastarten.

   Men det där snöovädret första dagen ska inte underskattas.

Jag var tvungen att gå till banken samma dag och tog ett djupt andetag och pulsade ut i snö och blåst och var beredd på att ha minst 30 nummer framför mig på kölappen.

   När jag klev in på bankkontoret så var det bara jag och fyra i personalen där. Noll sekunder i väntetid. Mitt ärende var åtgärdat på några minuter.

   Om du har dristat dig till att besöka ett bankkontor strax före lunch i modern tid för att få personlig hjälp, så vet du att jag inte överdriver när jag säger att det kändes en smula overkligt.

   »Du är en av de första som kommit in här i dag. Ingen går ut i det här vädret om man inte absolut måste«, sa bankkvinnan.

Naturligtvis slog snöstormen också mot bokrean, framför allt den där så viktiga första försäljningsdagen. Hur mycket är omöjligt att säga ännu. Det hade varit bra för branschen att så småningom kunna jämföra dag ett 2017 och dag ett 2018 med mer likvärdiga väderleksmässiga förutsättningar.

   Jag har ingen förväntan, eller förhoppning, om att få hjälp och tips första readagen. Jag vill bara ha mina böcker. Då är det lätt hänt att bara lägga en beställning på nätet. Eller ännu värre – skjuta upp köpet tills det är för sent.

   En snabb gallup i omgivningen, dock långt ifrån en vetenskaplig kvant kryddad med fokusgrupper, visar att många resonerar likadant. Om man bara kände sig säker på att böckerna fanns där och att man kunde få dem snabbt, så skulle man beställa på nätet på lunchen och gå till närmaste butik och hämta en påse böcker efter jobbet.

Själv tillhör jag gruppen som skulle hämtat det jag någon timme tidigare beställt för att sedan impulshandla minst lika mycket. Kanske tillhör jag något slags minoritet. Jag vet inte.

   Men jag tror att nyckeln för bokbranschen är att tänka som någon som ska köpa – inte som en som vill sälja.

   Jag är övertygad om att internet kan bli mer vänner och lite mindre fiender till den fysiska bokhandeln.

   Ungefär som det har varit, och är, för oss som jobbar på tidningar.

Här på SvB funderar vi exempelvis som bäst på hur vi ska knyta ihop papperstidningen och webben.

   Många läsare har kommit med flera tips och synpunkter. Men om just du och jag inte träffar på varandra ute i vimlet, så att du kan säga ditt hjärtats mening, blir jag bara glad om du mejlar.

Jag kan säkert behöva hjälp med att tänka som om jag ska läsa – och inte skriva.