Staden där bokens status är betydligt högre än i Sverige

Jag sitter på Bar Ravaillac och tar igen mig med en vansinnigt varm men helt osannolikt god kopp kaffe efter morgonens möten på Festival International de la Bande Dessinée d'Angoulême. Jag väntar på Fredrik Strömberg, författare och serieforskare, vi ska gå och äta lunch i saluhallen på Place de Halles. 

200 000 besökare

På många sätt är Frankrike den ledande serienationen i världen. Varje år utkommer cirka 5 000 seriealbum här (jämfört med Sveriges 140). Festivalen i Angoulême anses som världens tredje största med fokus på tecknade serier och arrangeras i år för 51:a gången. Över 200 000 besökare från hela världen väntas komma till den lilla staden i södra Frankrike för att handla med böcker, se utställningar och lyssna på scensamtal. 

Jag åkte hit första gången år 2000 och har sedan dess återkommit så ofta jag har haft möjlighet, mer än tio gånger har det nog blivit, och festivalen har vuxit sig större och ökat i betydelse för varje år. Jag är här för att sälja och köpa rättigheter. Och intresset för svenska serier är stort. Många av våra svenska tecknare har redan en pågående utgivning här. 

På torget utanför Bar Ravaillac finns ett stort tält där antikvariska album, serieoriginal och litografiska tryck säljs. På stora torget, fem minuters promenad härifrån, finns huvudtältet med mainstreamserier och serier i den fransk-belgiska skolan, intill det ligger rättighetstältet och en bit därifrån huserar årets temaland Spanien. Vid tågstationen återfinns Manga City, två enorma byggnader med fokus på japansk seriekultur. I Le Nouveau monde (Den nya världen) samlas mer konstnärliga och alternativa serier, här finns också de franska förlag som ger ut svenska serietecknare. 

Runtom i stan arrangeras utställningar med serietema, på museer, gallerier och i lånade lokaler. Tecknare med bokbord står uppställda överallt; i matbutiker, kiosker, skobutiker, boklådor och på restauranger och caféer. Skyltdockorna i klädbutiker byts ut till seriefigurer som Lucky Luke och Corto Maltese. 

Det är häftigt att vara i ett sammanhang där serienörden är norm. Festivalen i Angoulême är en av inspirationskällorna till Stockholms bokhelg som jag och Martin Kaunitz initierade 2020. Vi ville återskapa stämningen som råder här i staden där bokens status, och då särskilt den tecknade seriens, är betydligt högre än i Sverige. 

Boken som förmedlare av konst

Seriebranschen är i många fall konservativ, men det har hänt mycket de senaste åren. Utvecklingen med appar och e-böcker går raskt framåt. Serierutor med animerade bilder och interaktiv text är i en spännande utvecklingsfas. Men i Angoulême lyfter man den fysiska boken som objekt och förmedlare av konst och litteratur. Gamla och unga köar i timmar för att få en originalteckning eller målning av sin favorittecknare. Det läggs ner stor möda och tid på signeringarna och de som lämnar kön ses ofta gå med boken uppslagen högt över huvudet som skydd för att färgen ska hinna torka innan den slås ihop. 

Apropå konservativ bransch. Festivalens stora hedersutmärkelse, Grand Prix, delas varje år ut till en tecknare för en livsgärning inom tecknade serier. Av de hittills femtio pristagarna har endast tre varit kvinnor, senast förra året då brittiska Posy Simmonds vann. 

Fredrik är en av de svenskar som nominerar till priset och över lunchbaguetten berättar han om hur nomineringsarbetet går till och att han är glad över att årets vinnare, franska Anouk Ricard, blir den fjärde kvinnan att få utmärkelsen: ”Jag har nominerat enbart kvinnor i mer än ett decennium nu, i protest mot vad som brukade vara en totalt mansdominerad tillställning.” Vinnaren blir traditionsenligt firad men också president för det kommande årets festival så möjligheten till påverkan och förändring är stor.

Efter lunch står mingel med den finska delegationen på programmet, arrangörer är det Helsingfors-baserade konstkollektivet Kuti Kuti, kända för tidningen Kuti Magazin som samlar finsk seriekonst. Därefter utställning med Posy Simmonds, förhoppningsvis med original ur den hyllade serieromanen Tamara Drewe. 

På kvällen väntar sen middag med den grupp svenskar som är på plats. Förmodligen hamnar vi åter på Bar Ravaillac om några timmar.

Thomas Olsson är förläggare, grundare av förlaget Kaunitz-Olsson och gästkrönikör i SvB.