Tänk på återväxten

Carina Jönsson om mängden debutanter i branschen.

Publicerad

Sedan några år tillbaka har vi i SvB:s utgivningskataloger en intervju med en författare som berättar om hur hen upplevde hur det var att bokdebutera, under den ganska talande rubriken »Jag har också debuterat!«

Upplägget är enkelt: Vi ringer upp en författare, låter hen läsa igenom det debutantporträtt författaren skrev i SvB för x antal år sedan, för att sedan prata om debut-tiden – och nutiden. I detta nummer är det Herman Lindqvists tur. Jag kan inte komma på en enda gång en författare tackat nej till att medverka i det här formatet. Det brukar snarare vara svårt att få författaren att sluta prata. Ofta ligger det ett romantiskt skimmer över just debuten. Även om en hel del – av någon anledning – verkar drabbas av akut skamsköljning över texten de knåpat ihop om sina första alster.

I början av året hörde jag ett nyhetsinslag i danska Kulturen på P1 där det pratades om att Danmarks största förlag Gyldendal endast gav ut tre skönlitterära debuter under 2019, av 45 skönlitterära titlar det året. Ungefär samma bild målades upp av landets andra stora förlag, som alla hade mellan tre och fyra skönlitterära debutanter. Gyldendals förlagschef Simon Pasternak säger i inslaget att förlaget siktar mot mellan fyra och tio skönlitterära debutanter varje år och att tre är alldeles för få.

Några veckor senare läser jag i norska tidningen Klassekampen att en av fyra skönlitterära debutanter i Norge inte ger ut en uppföljare. Tidningens bokutgivningsstatistik sträcker sig från 2001 till och med 2015 och visar alltså att 134 av 525 inte gav ut en andra bok. I artikeln riktas kritik mot förlagen, som inte tar hand om sina debutanter ordentligt – de får »segla på sin egen sjö« medan allt krut läggs på de redan etablerade bästsäljande författarna.

Anledningen till att jag skriver det här just nu är för att antalet debutantporträtt till den här katalogen är ovanligt få, 26 jämfört med 35 samma period förra året. Och 44 i sommarkatalogen 2018. Det kan ju så klart finnas många anledningar till det. Sommaren är ingen stor utgivningsperiod över lag. Men det går även att dra mer alarmerande slutsatser om de få debutanterna. När det blir allt tuffare ekonomiskt för förlagen – vilka vågar då chansa på oprövade kort? När det till stor del är redan välkända namn som rullar och rullar i streamingtjänsterna – hur ska en debutant då nå ut? När de stora författarskapen får stora förskott och mycket tid, och kraft läggs på att marknadsföra dem – var ska då debutanterna få plats?

Samtidigt – om allt färre förlag vågar ge nya författare en chans och sedan ytterligare en chans och hjälp att bygga ett författarskap. Vad händer då med återväxten i branschen? Och vilken bredd blir det på utgivningen?

Powered by Labrador CMS