Var inte »kreativa« med streckkoderna!

Bokens streckkod är i dag ett viktigt hjälpmedel för ett rationellt varuflöde. I samband med årets inventering blev vi återigen uppmärksamma på hur ofta som förlagen inte kontrollerar de för oss i bokhandeln så viktiga »strecken« innan boken går i tryck.

Två exempel i mängden, på Thomas Bodströms nya bok Idealisten har designern »skojat till« det genom att göra koden vita streck på svart botten och därigenom skapat en streckkod som är oläsbar för alla skanners på marknaden som endast förstår »språket« svarta streck. Men inte bara Norstedts kan »skoja till« det, Bonnier Pocket har till exempel gett ut Flammande skyar av Nora Roberts.

Ett snyggt omslag med en helt oläslig streckkod. Här är det rätt »svarta streck« men bakgrunden är fel. Den är silverfärgad och gör att när ljuset från skannern träffar boken reflekteras det tillbaka in i skannern och ger resultatet att streckkoden inte kan läsas. Detta är bara två exempel på en otrolig kreativitet hos förlagen. Streckkoderna placeras otillgängligt på skiftande ställen, storleken varieras och alla möjliga färger på såväl streckkod som bakgrund. Är det inte dags för en svensk standard liknande den som finns i USA eller Storbritannien?

Likaväl som en bok korrekturläses vad det gäller texten borde väl även streckkoderna korrekturläsas? Det är i sammanhanget en blygsam kostnad på några hundralappar för en skanner samt att någon på förlaget sätter sig in i hur en streckkod fungerar. Jag hoppas att fler förlag följer Månpockets goda exempel med att skapa en mall för hur en boks streckkod skall se ut och placeras. En lagom stor streckkod med svarta streck, på en vit bakgrund och alltid placerad i det nedre högra hörnet på bokens baksida är alltid rätt!