”Varför bryr vi oss ens om recensioner?”

Piratförlagets nya förlagschef: ”Har jobbat med att hitta talanger i många år”

En av de saker som förvånade mig mest när min debutroman publicerades var att den inte sålde något. Trots att den fick många fina recensioner och var utgiven på det fina förlaget.

Det var då min misstänksamhet mot recensioner och dess betydelse väcktes. Sedan dess har jag i ett drygt decennium riktat ett falköga på alla data om recensioner som jag stött på i mina yrkesroller. Och det har varit en hel del: jag har kunnat följa trafiken till recensioner på några av Sveriges största medier. Och jag kan konstatera att nästan ingen läser recensioner. Förra årets mest svidande recension, den i Expressen som skrevs av Anna Gullberg om Navid Modiris bok om Björn Natthiko Lindeblad, där hon i princip anklagade Modiri för gravplundring, den fick trafik. Ändå inte våldsamt mycket om man jämför med annat populärt i tidningen.

Jag har också kunnat korsköra publicitet med försäljningssiffror eftersom jag har haft tillgång till Bonniers förnämliga författarportal där försäljningen noteras och kunnat se effekten av recensioner. Endast i undantagsfall har det gett ens marginell effekt på siffrorna.

Egentligen har jag vetat detta hela tiden. Att titta på topplistan över mest sålda eller utlånade böcker har sällan något gemensamt med topplistan över de som fått flest eller bäst recensioner. Ibland kan någon titel sammanfalla.

Deckare recenseras sällan, ändå har de dominerat listorna.

Inte ett tecken på kulturens utarmning

Jag säger inte att människor inte läser texter om böcker, absolut inte. Några av de mest lästa texterna under mina år på Dagens Nyheter utgick från böcker, men då var det välskrivna intervjuer eller reportage med tydliga vinklar. Eller texter som talade om för läsaren hur just den här boken kunde påverka läsarens liv. Men recensioner, nix. Och det vet vi ju när det gäller andra branscher. Vem ser den 930:e Marvelfilmen utifrån recensionen? Att recensionerna försvinner från medierna är inte ett tecken på kulturens utarmning, det är en konsekvens av att få läser recensioner.

Om jag tar av förläggarhatten och på författarbaskern blir jag naturligtvis förtvivlad. Vem ska då tala om för mig om jag gjort ett bra jobb? Vem ska föra den intelligenta diskussionen om de tema som jag ville lyfta? Vem ska placera mitt arbete i en litterär tradition? Och liksom alla författare längtar jag förstås efter omfattande och positiva recensioner i de stora drakarna.

Men vi har ett ansvar mot författarna att vara tydliga om att recensioner, hur trevliga eller otrevliga de än är, oftast inte kommer att spela någon större roll för framtiden för en bok.

Dit är det en lång resa. Myten om recensionens betydelse är så livskraftig att ett stort förlag nyligen skickade ut ett brev till författarna där det påstods att det minskande utrymmet för recensioner beror på papperspriserna och att recensioner läses mer av de som läser papperstidningen.

Jag har inte sett några trovärdiga data som understödjer detta. När papperspriset ökar minskar man inte på material som läsarna efterfrågar. Och jag satte morgonkaffet i näsan när jag läste att recensioner skulle efterfrågas mer av pappersläsarna än de digitala. Var kom det ifrån?

Jag tror att det är önsketänkande: Man intalar sig själv att pappersläsarna skulle vara en annan människosort än de digitala läsarna. Trots att vi sedan gammalt vet att beteendet är ungefär likadant digitalt som på pappret.

Sen finns det några som hävdar att det är rätt personer som läser recensionerna, de som påverkar alla andra, men det kan heller inte stämma för då skulle de böcker som får bäst recensioner sälja mycket, mycket bättre. Det som jag (och många andra) anser vara förra årets bästa bok, Sara Gordans Natten, finns inte ens med på topp 20.

Och på fackbokssidan finns inte mindre än två versioner av Guinness rekordbok på topp 20. Recenserad much?

En dubbel tragedi

Så varför håller vi fast vid recensionernas betydelse för försäljning och genomslag? Och vad gör vi när medierna slutligen kommer att ta konsekvenserna av att ingen läser recensioner? De kommer att försvinna och vad gör vi då?

Det här är en dubbel tragedi: inte nog med att recensenterna är vår tids obesjungna hjältar, för de läser och skriver om böcker för skamligt låg ersättning. Till råga på allt blir de inte lästa.

Själv drömmer jag om ett nytt, utvecklat format för recensioner.

Oavsett så måste vi på förlagen sluta inbilla författarna att recensioner spelar någon roll. Men vad vet jag, jag är ju ny i branschen.

Augustin Erba, förlagschef på Piratförlaget och gästkrönikör i SvB