Visst var det en skräll

Att Kristoffer Lind sålde 70 procent av sitt livsverk till Storytel, menar jag så klart. Det har gått några veckor nu, nyheten har landat och i det här numret har vår reporter Kalle Laxgård åkt hem till Kristoffer Linds våning nära Mariatorget i Stockholm för ett fördjupat samtal kring varför han sålde. Men också för att berätta historien kring hur förlaget kunde växa och bli så pass attraktivt att Jonas Tellander gav med sig och kompromissade när han inte fick köpa hela förlaget av Kristoffer Lind. Ur samtalet växer en konversation som till stor del kommer att kretsa kring att gå från att vara oberoende till att inte längre vara det – men ändå få fortsätta känna frihet. Det står helt klart att Kristoffer Lind absolut inte vill bli en del av Riddarholmen.

Det är lätt att man vid tidpunkten för ett förlagsuppköp pratar om ett oberoende för att sedan ändå bli en del av det större förlag som köpt upp en. Vi har sett det hända förut. »Jag ska inte sitta på interna möten och bli byråkrat«, säger Kristoffer Lind. Och jag tror faktiskt inte att han sålde som en slags trygg pensionsförsäkring eller för att han var trött. Tvärtom känns det som ett steg till att få bättre möjligheter att kunna ta förlaget vidare utanför landsgränsen, något som Lind & Co har svårare att göra på egen hand. Däremot kan det inte vara lätt att få en chef för en person som varit sin egen boss i två decennier. Jag tyckte att den nerven märktes i de första intervjuerna med Kristoffer Lind efter det att affären tillkännagavs. Men för någon som värderar oberoendet så högt vore det konstigt om det inte blev lite skakigt och känslosamt.

På tal om förvärv och känslor så ska jag inte låta det som ändå är den viktigaste försäljningen av dem alla för SvB gå förbi okommenterad. För även vi på Svensk Bokhandel blev ju sålda för ett tag sedan. Det är en era som är över när Förläggareföreningen och Bokhandlareföreningen valde att sälja sin branschtidning. En tidning de ägt tillsammans i många decennier. Det är speciellt att bevaka de som äger en, men för oss på SvB har det faktiskt aldrig varit så värst problematiskt. Och här kommer ordet igen: oberoende. Vi har publicistiskt stått helt oberoende från ägarna, och bevakat dem och deras medlemmar enligt vanlig journalistisk praxis. På det sättet blir det ingen skillnad. Det som däremot skiljer sig är att vi nu får ägare som kan mediebranschen. Som levt i den och som verkat i den länge. Det behövs.

Det nya ägandet är så pass nytt att jag inte ännu kan säga hur det kommer att påverka SvB på sikt. Men det jag vet är att vi kommer att fortsätta att bevaka, granska och syna branschen i sömmarna. Och att vi fortsatt är en del av branschen och finns till för er. Så kom gärna med tips och förslag på vad ni vill läsa om, vad ni tycker är bra eller tycker vi kan förbättra.