Adaam

När jag var 11 år gammal flyttade jag från Valsta till Rotebro och bytte skola. I min nya skola var det en annan miljö och allt var helt annorlunda från det jag var van vid. Det fanns knappt någon som såg ut som jag ... Jag blev snabbt det svarta fåret i min klass, bland både lärare och elever.

Jag fick uppleva mycket rasism och utfrysning, vilket såklart väckte starka känslor hos mig som var ett barn. Trots det kände jag ändå att jag ville stå upp för mig själv i alla situationer då jag kände mig orättvist behandlad. Men som 11-åring klassades jag bara som stökig och bråkig i en situation där jag egentligen bara stod upp för mig själv. Självklart stärkte det bilden av mig som det svarta fåret.

Det var exakt den tiden jag slutade bry mig vad folk tyckte om mig, jag tänkte att alla som tyckte någonting dåligt om mig var töntar som inte hängde med i svängarna. Jag blev istället bekväm i att vara det svarta fåret, och hittade en karaktär i det.

I min gamla skola i Valsta lyssnade alla på hiphopgruppen Kartellen, det gjorde ingen i den nya skolan. Om jag minns rätt började jag faktiskt gilla den musiken ännu mer när jag flyttade från Valsta, än vad jag gjorde när jag faktiskt bodde där. Det var som att jag kände igen mig mer i Kartellens musik då när jag kände frustration över att det var “jag mot alla”. Och det var då jag skrev min första text i hela mitt liv.

Jag fortsatte skriva och rappa, och började gilla det på riktigt. När jag blev runt 13-14 år flyttade jag tillbaka till Märsta och det var där min raphistoria började.