Alva Skog

Som barn spenderade jag alla helger med att bygga lego med min vän Simon. Jag lärde mig att cykla i leran på Färingsö. Jag tufftade ull på Waldorfskolan. Jag vägrade att bära klänning. Älskade att klättra. Jag minns fortfarande walkietalkien och handklovarna på min favorit-polis-t-shirt. Och ninjaturtles-tröjan jag fick ärva av mina äldre killkusiner. Jag kände mig aldrig utanför. Jag var bra på att anpassa mig.

Precis innan pandemin startade år 2020 började min livskris. Jag flyttade tillbaka hem till mina föräldrar i Sverige efter att ha bott utomlands i fem år. Jag gick i terapi, jag cyklade, jag började träna, jag kände mig vilsen och jag kom till slut ut som queer och ickebinär transperson. Under den här tiden tecknade jag allt och det blev också som en form av terapi för mig.

Efter två år av arbete med mig själv och min identitet så mådde jag bättre men jag fortsatte att teckna. Dessa samlade illustrationer blev min berättelse som jag sökte in till masterprogrammet på Konstfack med. Där utvecklades materialet till en serieroman, inspirerad av personliga erfarenheter och vänners berättelser om att komma ut som queer och hur det påverkar relationen tills ens familj och vänner. Men även relationen till sig själv.