Anneli Häyrén

Jag debuterar som romanförfattare med Det växer inga kantareller i betongförorten, en berättelse om kärlek och våld, klass och underordning. Jag började skriva på romanens första version under tidigt 2000-tal. Det talades redan då om betongförorternas miljö och konsekvenser, och samhällets medvetenhet om svårigheterna att leva där var hög. Inte så hög att det ansågs värt medlen att åtgärda problemen.

Under åren som följde hamnade råmanuset i skrivbordslådan och dammades inte av förrän en inflammerad diskussion om förträffligheten i miljonprogrammet fick luft i ett litterärt sammanhang.

Romanen är förutom en kärlekshistoria en vardagsskildring av hur det är att vara tonåring i ett område där barn misshandlar och mördar, där vuxenvärlden har abdikerat och där män från övre medelklass förser sig med objekt från förortens skolor. Den riktar sig till vuxenvärlden men förstås förmodligen lika bra eller bättre även av de som blir vuxenvärldens verktyg. De unga som inte kan välja att lämna.

Jag har länge skrivit romaner och noveller. Tidigare under åren har jag publicerat mig som forskare. Nu kompletteras den kontrollerade texten med det fria berättandet. Min debutroman är en berättelse om kärlek, att våga behöva kärlek och hur ens bakgrund påverkar möjligheterna att känna och ta emot kärlek. Och hur det kan sluta i en katastrof.