Annie Mannesson

Mina arbetsdagar har jag äran att få spendera på ett patientboende för svårt sjuka barn som kräver specialistvård på universitetssjukhuset ett stenkast bort. Detta skänker även lite andra referensramar för livet då man vet hur skör tråden kan te sig när allt ställs på sin spets. Ibland blir känslorna efter en arbetsdag stora och verkligheten för påtaglig, då fungerar skrivandet nästintill terapeutiskt.

Det är en ynnest att få fly in i en påhittad värld man själv skapat. Allt är inte alltid rosenskimrande i den världen heller, men man har möjligheten att proppa den full av krispiga tulpaner, solfräkniga näsor och kärlek, om man vill.

Tillsammans med min parhäst, tillika kollega Sara Kalmlin, har vi båda insett att få skriva tillsammans är så mycket roligare! Sara har tidigare släppt två barnböcker men detta är min debut som författare.

Med min och Saras debutroman Perfetto Boel! När solen kom till Söderköping ville vi ge plats åt kvinnokraft, vänskap och frihet. Att få bryta sig loss fast man inte vågar, att få vara stolt över sig själv och slänga jantelagen åt fanders.

Vi ville båda skapa en liten färgglad och go karamell mitt i de mörka vindar som nu viner både nationellt och i världen.

I Perfetto, Boel! får vi möta vår huvudkaraktär Boel som trots både foträta skor, trygg make och vänner i framkant känner att livet på kommunens avdelning för vatten och avlopp har börjat skava. Vi möter Boels make Henrik. Henrik med framåtandan och de finslipade så pitchade inläggen på LinkedIn som förgäves hoppas på sitt karriärslyft som säljare på Söderköpings Posten. Bakom kulisserna finns även kollegan och tillika kontorets nyförvärv Ludvig som puttar Boel något utanför hennes comfortzone och får den lilla rebellen inuti henne att vakna till liv. Kasta sedan in en italiensk krokikonstnär, en fulspelande uppblåst kommundirektör och toppa med en hispig överbeskyddande mamma så har vi hintat om några av våra underbara karaktärer i denna småstadssoppa! Är det otrohet att i stället för en kvällskurs i projektekonomi smita in som modell på krokimålning? Och räcker det med ett flak av Viktsällskapets måltidsersättningar för att åter få fyr på ett falnande äktenskap?

Den vanligaste frågan vi får när vi berättar om vårt gemensamma skrivande är;

»Hur skriver ni tillsammans?«

Man kan säga att vi skriver tillsammans, fast på varsitt håll i ett levande dokument. Ibland varsitt kapitel, ibland varsitt stycke och när det verkligen krävs – en mening var i ett och samma stycke. Men det sistnämnda sker endast när vår förläggare önskar att vi målar ut kapitel som ger oss rejäla rosor på kinderna ...

Vi arbetar alltid mot en gemensam dramaturgisk kurva där vi planerat början, slutet och viktiga händelser. Men däremellan får karaktärerna visa vägen.

Att varken testläsare eller vår förläggare kan lista ut vem av oss som skrivit vad i manuset tycker vi såklart är helfestligt. Tänk vilken lycka att få ha en tvillinghjärna som tänker och skriver på samma sätt.