Britt Gustafsson

Min roman baserar sig delvis på verkliga händelser. Centralt i min berättelse har varit det sköra barnet. Barnet som vi måste akta, älska och ta hand om efter allra bästa förmåga oavsett var vi bor, vilka vi är och vilka förutsättningar vi egentligen har.

Huvudkaraktären Kristina är i berättelsens början en ung läkarstuderande och vi får följa henne fram till sjuttio års ålder. Hennes barn- och ungdomsperiod under 1950- och 1960-talet på den svenska västkusten speglar en vanlig familj under denna period, präglat av tidens anda med sorger, förluster och glädjeämnen. Alla gjorde så gott de kunde, men var det nog?

Parallellt med hennes liv får vi följa bröderna James och Henry, som växer upp i USA under samma tidsperiod. Uppväxten präglas av våld och sexuella övergrepp från både den biologiska pappan och senare även av fosterpappan. Detta påverkar deras vuxna liv i mycket hög grad – såväl fysiskt som psykiskt. Även deras tre äldre systrar märks av livet i en hård och hjärtlös familj. När det går så långt som till mord tvingas samhället agera.

Dessa livsöden kopplas samman när den blivande läkaren Kristina och den unge pastorn James möts under ett uppdrag som biståndsarbetare i Afrika. Genom kapitlen får vi följa de båda familjernas öden med fokus på Kristina och James.

Vad händer när man växer upp i en våldsam och kärlekslös miljö? En del utvecklas till maskrosbarn, men vad händer när ytan de kämpat så hårt för krackelerar? Parallellt har vi den klassiskt duktiga familjen där allt ser bra ut utifrån men där det också finns brister och hemligheter. Livet i en liten, fattig by i Kenya ger ytterligare en dimension till livet i USA och Sverige. Där kan det finnas kärlek och förtröstan i överflöd men ändå dör barnen i sjukdomar, som vi enkelt hade kunnat bota i västvärlden.

Under mitt yrkesverksamma liv som barnläkare har jag arbetat med svårt sjuka i Sverige och Afrika. I Zambia och Kenya, där jag arbetat, har tillgången på såväl mat som medicin alltid varit begränsad. Vägen till Thikai skildrar ytterligheterna kring barn med svåra sjukdomar som ibland dör på grund av svåra levnadsvillkor i de fattiga länderna. I Sverige däremot har vi svårt att acceptera att barn dör trots att de får avancerad medicinsk behandling, medan döden är en mer naturlig del av livet och ständigt närvarande i Afrika. Dessa kontraster har jag velat skildra och vävt in i berättelsen kring Kristina och James. Vi tar allt för givet och döden får inte finnas i våra rationella liv.